GI-nyfiken

Jag har alltid varit en sån där lyckligt lottad (?) människa som har kunnat moffa i mig både det ena och det andra utan att det har synts på mig. Plötsligt har det hänt något, det funkar inte längre. Om förfallet beror på att jag har passerat 35-strecket eller att jag har haft två, ej ätbara, bullar i ugnen är väl kanske troligt. Skitsamma, nu måste jag göra något åt detta om jag vill slippa få frågan om jag väntar en tredje bebbe... (Bilden ovan är tagen när jag är gravid i sjätte månaden sommaren 2005).

Nu är det säkert någon som retar sig på detta inlägg men man kan ju inte glädja alla. Det kommer alltid finnas människor som är både tjockare och smalare än mig och jag är medveten om att jag är långt ifrån överviktig. Men man kan ju inte jämföra sig med någon annan än sig själv. Har jag hört.

Hur som helst, i dag har jag påbörjat att äta lite mer mat med lågt GI och jag hoppas att det, tillsammans med lite friskispass och promenader, ska få min kropp att bli lite mer som den var för bara några år sen.
Själva grunden med GI verkar faktiskt vara riktigt bra, läs mer här. I enkla drag ska man inte äta ris/potatis/pasta men desto mer av grönsaker och kött/fisk/kyckling.
Dagens lunch: Rostbiff, alfagroddar, avocado, körsbärstomater
Dagens middag: Bacon, stekt ägg, ruccolasallad med balsamvinäger, tomat och gurka
Morgondagens utmaning blir att hitta något som jag kan bjuda korttjejerna på. Det lutar åt gorgonzolabiffar med sallad. Istället för vanligt godis efteråt får det bli mörk choklad och cashewnötter.