GI-nyfiken
Jag har alltid varit en sån där lyckligt lottad (?) människa som har kunnat moffa i mig både det ena och det andra utan att det har synts på mig. Plötsligt har det hänt något, det funkar inte längre. Om förfallet beror på att jag har passerat 35-strecket eller att jag har haft två, ej ätbara, bullar i ugnen är väl kanske troligt. Skitsamma, nu måste jag göra något åt detta om jag vill slippa få frågan om jag väntar en tredje bebbe... (Bilden ovan är tagen när jag är gravid i sjätte månaden sommaren 2005). Nu är det säkert någon som retar sig på detta inlägg men man kan ju inte glädja alla. Det kommer alltid finnas människor som är både tjockare och smalare än mig och jag är medveten om att jag är långt ifrån överviktig. Men man kan ju inte jämföra sig med någon annan än sig själv. Har jag hört. Hur som helst, i dag har jag påbörjat att äta lite mer mat med lågt GI och jag hoppas att det, tillsammans med lite friskispass och promenader, ska få min kropp att bli lite mer som den var för...