I huvudet på Loppan

Jag förstår inte varför alla tunga tankar kommer till en när man ska sova. Igår kväll/natt låg jag bl a och tänkte på min farfar, min älskade lilla farfar som har alzheimers och inte bor hemma längre. Han tynar bort och tyvärr var det nu ganska längesen jag var där och hälsade på. De få gånger jag har varit där har jag mått ganska dåligt och det är både svårt och jobbigt att dölja hur ledsen jag blir av att se honom så där, och det är väl huvudanledningen till att det går så långt mellan mina besök. Sist var jag där tillsammans med farmor och då låg han bara på en soffa i tv-rummet och stirrade med tom blick rakt fram mot väggen trots att tv:n stod på några meter bredvid. :( Det är inte så jag vill minnas någon som alltid har varit glad, skämtsam och full av liv. Trots att han inte är min biologiska farfar har han varit som en sådan i alla år och han betyder väldigt mycket för mig. Alzheimers är en fruktansvärd sjukdom och för att få en inblick i hur den fungerar kan man se den sor

Jag tycker jag är en hyfsat bra mamma som har koll på sina barn varenda sekund om vi är ute nånstans, men ibland händer det ändå att jag inte ser/hittar dem. Då om nåt så förstår jag hur min egen mor har känt sig många gånger genom åren (när man inte har kommit hem den tid man har sagt etc). Förra veckan när vi var på Lådbilslandet "försvann" Ebba  säkert tio minuter och när jag kände att paniken var riktigt nära så stod hon plötsligt bara där och såg glad ut... Igår blev jag lite rädd igen. Vi var här hemma och det var dags att äta. Jag letade överallt, ute och inne, men det var som hon hade gått upp i rök. Hon fanns verkligen ingenstans. Min farmor var här och hon hjälpte till att leta. Det var också hon som hittade henne till slut efter säkert en kvart, sovandes under bordet ute på altanen...

...på att den där vidriga människan Anders Behring Breivik sitter och ler när han körs till häktningsförhandlingarna. Det är mycket hemskt som händer i världen hela tiden, dygnet runt, jag vet det. Men det här fruktansvärda som har hänt i Norge är så nära på något vis och berör mig väldigt starkt. Det har snart gått tio år sen "11 september" och jag minns att jag mådde lika dåligt då och slukade det mesta som fanns att läsa i media trots att jag mådde ännu sämre av det. Jag kan liksom inte ta in och förstå att det finns människor med sånt hat inom sig. :(

Efter två riktiga deppdagar (skyller på vädret...) finns det väl inget bättre än att fly verkligheten en stund med lite film. Och för att fly verkligheten riktigt ordentligt är det väl bäst att kolla på nåt overkligt som lite vampyrer. Jag älskar Twilightfilmerna (och böckerna)  och kan knappt bärga mig till november då Breaking dawn har premiär så tills dess tänkte jag undersöka om True Blood är lika bra samt om Skarsgård är lika snygg som Pattinson ;) Så nu är det bara att natta ungarna och sen sätta tänderna (höhö) i säsong 1.

Man ska väl inte klaga egentligen, det finns ju alltid folk som har det värre än en själv, men blä så trist det är att vara sjuk!!! Har varit förkyld, eller vad det nu är, i typ två veckor nu och det verkar inte ge sig. En förkylning borde man väl bli av med på mindre än en vecka, eller? Det är tungt att andas, näsan är konstant täppt och jag låter nästan som en smurf när jag pratar (även om det börjar bli bättre just på den punkten). Efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen, som tyckte jag skulle kontakta Vårdcentralen så tog jag mig dit idag i hopp om att... ja, jag vet inte, att jag skulle få nåt slags "knark" som skulle få mig frisk på studs. Jag hade mitt senaste besök där i åtanke och var väl egentligen inte så optimistisk och tyvärr blev jag lika besviken denna gång. Jag förstår att det inte är lätt att ställa diagnos på folk men att påstå att jag nog var allergisk mot pollen eller nåt kändes mest som något hon sa för att bli av med mig snabbt så hon kunde ta

Notera hur fint hon har lagt en mjuk handduk under sig... :) Det är många som undrar var lilla M har fått sitt heta temperament och envishet ifrån då både jag och J uppfattas som ganska lugna och sansade personer. (Vi brukar skämta och säga att hon föddes förbannad då hon skrek ilsket redan på bb och inte alls på samma sätt som E hade gjort.) Nu ikväll blev vi lite oense, hon och jag, om huruvida hon skulle sova i sin säng eller inte och det slutade med att hon satt nedanför sin säng och kastade leksaker efter mig. Irriterad som få lät jag henne sitta där och skrika och gick ner i köket medan jag tänkte att hon skulle lugna ner sig om hon fick vara i fred och kanske rentav skulle lägga sig i sin säng trots allt. Efter en stund blev det tyst och när jag sen gick upp för trappen möttes jag av en sovandes liten figur en liten bit från det översta trappsteget. Man kan säga att hon fick som hon ville, dvs hon somnade men inte i sin säng... Inte lätt att vara envis...

Satan vilket härligt väder det har varit den här veckan, och jag har till råga på allt haft sån tur att jag har haft semester också! Det har varit lite mammaledighetskänsla över dagarna då jag har varit själv med ungarna nästan hela tiden. (J är på P&L och går rockfotokurs .) Tanken var från början att jag skulle ansluta till Borlänge lagom till helgen men så blev det inte av olika anledningar. Lite trist kanske men det får väl bli en annan gång. Hur som, vi har badat i Sundbyholms (skitiga) vatten, badat ännu mer (i rent vatten) hos familjen Thor, busat på Sagostigen samt ätit glass i stora lass. Det har verkligen varit toppen och även om tjejerna inte alltid kan hålla sams (vilka syskon kan det?) så måste jag säga att de större delen av tiden har lekt toppenbra och har varit alldeles underbara. Trots det är jag nu helt slut och en fredagsmyskväll som denna tänkte jag unna mig lite "egentid" framför tv:n med en räkmacka och ett glas vin. Sådeså! ;) "Vem är