I huvudet på Loppan

Är inne i en svacka (igen... börjar tyvärr bli en vana) och längtar efter att få göra roliga saker. Att aktivera sig är ju bra medicin mot det mesta men senaste tiden har det varit halvdåligt med aktiviteter, mycket beroende på att jag har varit sjuk. Men nu börjar äntligen hostan och förkylningen ge med sig och jag har börjat träna så smått. Förhoppningsvis kan det framöver bli lite dykning också. Surfade runt lite på EDC:s sida och tittade på bilderna från kursen och insåg att jag längtar enormt efter att dra på mig alla dykgrejer och plumsa i någonstans. Att traska omkring upp och ner på isen var häftigt! En av övningarna bestod i att ta sig fram med täckt mask enbart med hjälp av linan. Inte mycket hud kvar som kan frysa. Ibland är det bra att ha ett litet ansikte. Glada isdykare.

I lördags var det så äntligen dags för isdykskursen i Kolsva fältspatsgruva. Startade dagen med att göra värsta praktvurpan på uppfarten när jag packade bilen vilket resulterade i en skadad handled. Gjorde så satans ont och resten av dagen kunde jag knappt använda den. Grr... Efter lite teori på EDC for vi iväg mot Kolsva fältspatsgruva. Väl där upptäckte jag att jag måste ha haft hjärnsläpp när jag packade grejerna kvällen innan. Hade lyckats packa ner fel mask (som är för stor för mig) samt missat att packa ner huvan. Så typiskt mig. Men men. Efter uppsågande av vak och ihopmonterande av grejer var det äntligen dags. Kalle, som var med på Röda havet-resan blev min buddy och det kändes tryggt och bra att dyka med någon som jag känner lite sen innan. De andra två killarna på kursen dök först och vi fick ha koll på deras lina där vi stod uppe på isen. Man har alltså en parlina emellan sig i dykparet och en av dem har dessutom en lina som går upp till minst en person på ytan. Med li...

Packad och klar. Ni vet den där känslan när man har längtat och längtat efter någonting ett tag. I dag är en sån dag. Det är dags för mig att gå iskursen. Jag ska alltså hoppa ner i en uppsågad vak och simma in under isen utan möjlighet att kunna göra en direktuppstigning. Känslorna är i en enda röra och jag är både pirrig, nervös och förväntansfull. Men jag är inte ett dugg rädd. Än. Hade hoppats på strålande solsken, någon enstaka minusgrad och att jag skulle vara på topp. Tyvärr verkar det vara ganska kallt ute (-9) och jag har blivit lite förkyld igen och har sovit dåligt men även om himlen fortfarande är mörk så börjar solen skymta i horisonten och det ser molnfritt ut så det här ska nog gå bra :) Ha en fin dag, det ska jag ha!

Source: lh6.ggpht.com via Lotta on Pinterest Source: telegraph.co.uk via Lotta on Pinterest Source: Uploaded by user via Lotta on Pinterest Det är märkligt hur man kan längta efter att få befinna sig och andas under vattenytan även om det inte är 28 grader varmt i vattnet. Sen jag kom hem från Röda havet i oktober har jag hunnit med att dyka tre gånger och ingen av gångerna har det varit varmare i vattnet än sex grader. Trots det längtar jag bara efter att få böka på mig all utrustning och hoppa ner och bli ett med nuet (nej, jag har inte rökt på, är bara så här flummig ändå :) ). Jag kanske låter lite tjatig men alla tankar bara försvinner och man upplever sån fokusering på det man gör och sån frihetskänsla. Med det vill jag bara få er som läser att förstå känslan till viss del och även få er att kanske till och med provdyka någon gång. Vill ha fler dykbuddies ju :) Mitt nyuppväckta intresse har även ändrat mina shoppingvanor radikalt så den senaste må...