I huvudet på Loppan

Lilla M, även kallad "Skruven", är en tjej som inte kan vara still. Hon klättrar på allt och springer oftare än hon går. När hon var mindre gick det knappt att hålla henne i famnen utan att hon roterandes försökte ta sig loss (därav smeknamnet). Jag vet inte hur många gånger hon har ramlat och slagit i huvudet. Det värsta fallet var nog i Grekland då hon under ett obevakat ögonblick klättrade upp i vagnen för att i nästa stund ramla ner och slå huvudet i ett marmorgolv... Det gick bra den gången även om ljudet av dunsen i golvet fortfarande gör sig påmind i mitt huvud. Förra veckan ramlade hon, som jag skrev igår, med huvudet före ner från en soffa på dagis och också den gången gick det bra även om vi ett tag befarade en hjärnskakning. Ett besök på akuten bevisade tack och lov motsatsen. Igår lyckades hon med bedriften att fastna i en rutschkana inomhus på dagis så de var tvungna att dra fram skruvdragaren för att få loss henne. Även den gången gick det bra och jag hoppas ver

Jag skulle vilja göra en tatuering någonstans med mina barns namn men jag vet än hur jag vill att den ska se ut (inte heller var jag ska placera den). Om man inte vill göra något så drastiskt(?) som en tatuering kan man istället köpa ett halsband med sina älsklingars namn på. Jag köpte mitt från Anettes blogg Piffa och Puffa.

I lördags hade min käre sambo och jag en riktig helkväll och så roligt som jag hade då var det längesen jag hade. Vi började med bowling och jag tog nytt personligt rekord på 160 p samt vann båda serierna (bara en sån sak, det är klart att kvällen skulle bli lyckad. I alla fall för mig. J muttrade bara :-) ) Därefter käkade vi en kanonmiddag på Cafe Sylvia och drack en massa vin (dyrt blev det...). Min jobbarkompis G såg oss genom fönstret och bjöd med oss upp till en 30-årsfest som han skulle på som var i en lägenhet i porten bredvid (eller om vi bjöd in oss själva, jag vet inte riktigt... ;-) ). Kvällen/natten avslutades på RAW , ett ställe varken jag eller J hade varit på och det visade sig vara ett riktigt sjysst ställe med en massa bra musik så dit kommer vi nog gå fler gånger. Tack älskade J för en underbar kväll! :-)

Att vara förälder till små barn och samtidigt ha ett jobb är inte alltid en bra kombination. Det fick vi erfara förra veckan. M:s inskolning på dagis har gått som en dans och i måndags var J:s pappaledighet slut och det var dags för båda tjejerna att gå sina ordinarie tider (som kommer att vara 7.30-14.00 under våren). Då började så klart vinterkräksjukan att härja på dagis och stackars lilla M vände magen ut och in ett antal gånger förra fredagskvällen/-natten. (Vi trodde ett tag att det var hjärnskakning pga att hon hade ramlat ner från en soffa på dagis med huvudet före men det var förmodligen "bara" magsjuka). Magen var efter det inte riktigt som den skulle vilket innebar att J och jag fick försöka pussla ihop "vabb-dagar" med jobbdagar hela veckan vilket inte var det lättaste. För min egen del så är det lätt hysteriskt på jobbet för tillfället med en massa olika turistbroschyrer och årsredovisningar som ska produceras och är det deadline så är det oavsett om ma

...en sån som börjar sälja dykprylarna för att jag har fått barn... jo men visst, nu är jag där och har precis lagt ut den första annonsen som är på min kära "torris"... snyft... Det är ju bara att inse att jag blev som "alla andra" barnfamiljsdykare... att det blir ett dyk max ett par gånger om året och blir det så sällan är det väl lika bra att sälja grejerna, som ändå måste lämnas in på service då och då, och i stället hyra när man väl kommer till skott. Dessutom har jag nog blivit lite frusen av mig så om jag ska dyka ska det vara på sydligare breddgrader eller i vatten varmare än 16 grader så då får våtdräkten räcka. För nästan exakt fyra år sedan var jag anmäld till en isdykskurs hos EDC och såg fram emot den med både glädje och spänning. Då uteblev förstås min mens och det visade sig att jag var gravid så det var bara att avboka kursen i hopp om att gå den ett år senare. Det blev aldrig någon sån kurs och det lär inte bli det heller som det känns nu. Nu måst