Och jag som aldrig skulle bli en sån...

...en sån som börjar sälja dykprylarna för att jag har fått barn... jo men visst, nu är jag där och har precis lagt ut den första annonsen som är på min kära "torris"... snyft... Det är ju bara att inse att jag blev som "alla andra" barnfamiljsdykare... att det blir ett dyk max ett par gånger om året och blir det så sällan är det väl lika bra att sälja grejerna, som ändå måste lämnas in på service då och då, och i stället hyra när man väl kommer till skott. Dessutom har jag nog blivit lite frusen av mig så om jag ska dyka ska det vara på sydligare breddgrader eller i vatten varmare än 16 grader så då får våtdräkten räcka.

För nästan exakt fyra år sedan var jag anmäld till en isdykskurs hos EDC och såg fram emot den med både glädje och spänning. Då uteblev förstås min mens och det visade sig att jag var gravid så det var bara att avboka kursen i hopp om att gå den ett år senare. Det blev aldrig någon sån kurs och det lär inte bli det heller som det känns nu. Nu måste jag först klara av att få till mer än ett dyk om året och det första är inplanerat till nationaldagen då vi ska dyka med herr och fru Thor i Magsjön. Jag längtar verkligen dit och jag hoppas att S ser till att baka sina dykmuffins tills dess så vi har något sött att trycka i oss efter den sedvanliga korvgrillningen.

Här är en länk till mina loggade dyk och som ni ser blir de färre och färre... Ska som sagt försöka bättra på statistiken i år.

Bilden är tagen vid Kvinnersta kalkbrott i juli 2004.