I huvudet på Loppan

Nu har jag bokat biljetter åt E och mig till Disney on ice i Globen i januari. J och M får roa sig här hemma på leklandet eller vattenpalatset istället medan vi stora tjejer tar tåget upp till Stockholm. Kanske hinner vi med en liten shoppingrunda också... :-)

E har snuttat på sina fingrar sen hon var ett par månader då hon plötsligt tvärvägrade nappen och bara spottade ut den. M däremot kan inte vara utan sina nappar och kan inte sova om hon inte får ligga och plocka med två-tre stycken. Hon stoppar in en napp för att sen ta ut den och stoppa in en ny för att sen ta ut den igen och stoppa in nästa.. och så håller hon på tills hon somnar. Själv sög jag på tummen tills jag blev sju... och på grund av det har jag haft i princip varenda tandställning som finns (eller fanns rättare sagt, idag finns det säkert bättre tågräls än de jag hade). Nästa jul ska vi göra ett försök att få dem att sluta snutta. Då får M ge sina nappar till tomten. Hur vi ska göra med E vet jag i och för sig inte, hon kan ju knappast lämna sina fingrar...

Igår tog vi oss till Pingvinen för att vaccinera tjejerna. Kön sträckte sig utanför entrén men det gick ganska fort ändå. Tror det tog 20-30 min tills vi kom in. E var vid gott mod hela tiden och tyckte det hela var spännande ända tills det blev M:s tur (med facit i hand skulle vi såklart ha gått till olika sköterskor med barnen). När vi tog av M:s byxor (barn under tre sticks i låren) började M skrika som bara hon kan, dvs så högt att de vid de andra borden vände sig om och sa "ojdå" och då var det ändå många barn som skrek därinne... M lugnade sig rätt snabbt efter sticket och kunde distraheras med det halsband som jag hade köpt som överraskning (muta). E däremot blev jätterädd och ledsen och var på väg att springa därifrån så jag fick hålla i henne medan sköterskan stack henne i armen. Stackars liten, hon var inte sig själv på flera timmar efteråt... Idag hade hon lite feber och var hängig samt hade ont i armen så de fick vara hemma från dagis. M har varit precis som vanli

I lördags var jag på återträff. Ca 140 73:or från Årby-, Skiftinge- och Fristadsskolan hade samlats på Harrys för att fira(?) att det var 20 år sen vi gick ut nian. Upplägget såg ut så här: 18.00 - insläpp 18.30 - fördrink, att hämtas i baren, bestående av apelsinjuice med nån typ av sprit i. Kanske meningen som nostalgidrink vad vet jag, fantasilöst hur som helst 19.00 - varmrätt; kött, ratatouille, smaklös vattnig potatisgratäng. Dryck fick man gå till baren och köpa till själv. 20.00 - efterrätt; vaniljpannacotta med hallonkräm i glas utan garnering (nån kvist citronmeliss hade ju inte skadat). Kaffe fanns i termosar med pappmuggar till självservering på bardisken. 22.45 - disco, övriga gäster släpptes upp på övervåningen och plötsligt kändes det som "alla" bara försvann Allt detta för endast 395:- Halv nio hade vi alltså ätit klart och då kanske det var meningen att vi skulle mingla men hur lätt är det när alla sitter vid långbord. Men men, det var i alla fall roligt att

Idag var verkligen en otursdag för min del. - M skrek hysteriskt när jag lämnade henne på dagis. - Bilen hackade och gick konstigt hela vägen till jobbet. Väl framme på jobbet märkte jag att jag hade glömt lämna E:s termobrallor på dagis. - När jag skulle hem så fick jag motorstopp precis utanför entrén på jobbet och bilen vägrade starta. Det bildades kö bakom och jag stod så illa till att de inte kom förbi utan att köra upp på trottoaren. Som tur är har jag snälla arbetskamrater så de rusade ut och knuffade mig (bilen) åt sidan. En spik fick hålla fast en kabel som hade lossnat i fördelardosan (eller vad det heter) så att bilen kunde starta och jag kunde köra hem. Som tur är satt spiken och kabeln fast hela vägen hem. - Hemma var barnen på sina sämsta humör och det gick sådär att få klart maten innan M kom med sina små killar. - Det väggfasta bordet där min bärbara mac brukar stå lossnade från väggen och föll i golvet. - Nån säkring i källaren gick så hydrofonen (som pumpar upp vatten

Imorgon är det dags att gå på återträff på Harrys. Det är 20(!) år sen jag gick ut nian och flera gamla niondeklassare från olika skolor i stan lär samlas där. Jag tror det blir roligt även om uppslutningen från just min klass verkar vara ganska dålig. Det ska bli intressant att se hur alla ser ut idag och om jag komemer känna igen dem... Apropå känna igen. Ser ni vem som är jag på bilden?

Måste bara säga att om du inte har varit på en föreläsning med roliga och underbara Mia Törnblom så bör du se till att gå på en. Jag och en kollega var och såg henne på teatern idag och blev inspirerade till att lära oss att få bättre självkänsla. Det tror jag de flesta människor behöver lära sig mer eller mindre i dagens samhälle.

Jag vet inte om det är vår nya soffa det beror på men helt plötsligt längtar jag varje dag efter att få krypa upp i denna underbara soffa tillsammans med tända ljus, en filt och lite varm glögg eller te (och jag som är en Oboy-människa egentligen). Det är visserligen några veckor kvar till första advent men jag har börjat få lite julkänslor och har därför inhandlat lite glögg. Den ena glöggen är Blossas med mandarinsmak, och den var jättegod så den kan jag rekommendera till er som gillar glögg. Den andra är Lucia Choklad men den har vi inte öppnat än så jag återkommer med en minirescension på den (men hallå, det är ju CHOKLAD i, så det kan ju inte va fel, eller...?). Ang te så var jag i Gnesta på kundbesök igår och innan vi åkte hem slank jag in i en liten butik vid namn Önskebrunnen där jag köpte polkagriste vilket var riktigt gott. Utöver teet kunde jag inte låta bli att köpa en minitomte (som farmor ska få i present/julklapp), en hjärtformad skylt till ytterdörren (med texten Välk

Idag fick E kallelse till att bli vaccinerad mot nöffnöff-influensan. Fyra dagar fick vi att välja på varav alla utom en är på arbetstid. M är ju under tre år så jag vet inte än hur det blir med vaccination för hennes del. Jag och J kommer ju också att få kallelse så småningom men vad jag undrar är varför man inte kan kalla hela familjer på samma gång? Verkar ju så otroligt onödigt och tidskrävande att behöva åka dit och ställa sig i kö flera timmar, flera gånger om.

Okej, jag kanske ska ge min nya hårfärg en ny chans. Om det nu är den det beror på att jag fick visa leg på bolaget idag när jag köpte glögg. Och om det dessutom var den som fick busschauffören igår att osäkert fråga "Hel va?" så kanske den mörka förvandlingen var ett bra drag. I alla fall ur föryngringsaspekt.

Vilken härlig helg, så synd att det redan är söndag... J skulle egentligen ha hoppat fallskärm från luftballong men det blev inställt pga det dåliga vädret så vi har haft förmånen att kunna umgås tillsammans hela helgen för ovanlighetens skull, superskönt. Vi är för rastlösa för att bara vara hemma och ta det lugnt så vi har fixat en massa, bl a har vi städat hela dagis då vi hade jourvecka, J har skruvat upp glasdörrar till duschen, jag har monterat ihop en byrå till badrummet, vi har strosat runt på Tuna Park och så har vi äntligen köpt en soffa. Soffinköpet gick till som det brukar när vi gör stora inköp: vi åkte till en möbelaffär (Underbara Hem), provsatt i alla sofforna, hittade två av intresse (varav den ena kostade nästan 20.000 så den struntade vi), betalade och vips så var vi på väg hem med en släpkärra innehållandes den nya soffan. Vi har pratat i flera år om att köpa en ny soffa men vi har aldrig kommit till skott och har knappt varit inne i en möbelaffär så det känns skönt

Nu har jag varit mörkt rödhårig ungefär en vecka men har inte vant mig än. På jobbet skämtar dom och kallar mig för Claire eller PH. Jag är i och för sig hellre Lena PH än Claire Wikholm men just nu vill jag bara vara Lotta, dvs den blonda Lotta, så vi får väl se hur lång tid det tar innan jag färgar tillbaka. Men jag måste väl ge min nya look en chans, den kostade trots allt 1.400 balobas...

Idag blev det offentligt att Eskilstuna-Kuriren-koncernen (där även min arbetsplats Folket ingår) har köpt SméJournalen. Min grafiska yrkeskarriär började på SméJournalen, eller Eskilstuna Tidning som den hette då, för 15 år sen så nu är jag tillbaka där jag började kan man säga. Eller ja, riktigt så blir det väl inte förstås. SméJournalen kommer visserligen att produceras av Folket men ingen vet än på vilket sätt det kommer att ske. Hur som helst är det roligt med förändringar så jag hoppas att detta kommer att bli bra.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6046338.ab "– Människor skrattar åt hur jag såg ut naken – men jag vill poängtera att det var en väldigt kall dag, tilllägger Sung Meng."