I huvudet på Loppan

När jag var i väg på dykresan i oktober testade jag att filma och fota lite under vattnet för första gången. Det gick ganska bra även om jag såklart behöver lite mer övning för det blev lite skakigt bland annat. För första gången har jag också redigerat ihop en liten film, vilket var skitkul men svårt. (Inte lätt alls att klippa ner ett par timmars film till sju minuter.) Dock hade jag varken blixtar eller lampa till kameran så tyvärr kommer inte de vackra färgerna fram i filmen/på bilderna utan allt är ganska blått. Resultatet kan du se här nedan och jag hoppas den blev sevärd ändå.

Älskar solnedgångar. Bluespotted stingray. Akvariekänsla. Vraket Numedia. Plötsligt en dag kom ett gäng delfiner och ville joina oss. Jag och min dykbuddy/hyttkompis Patrik. Hela gänget från Eskilstuna Dykcenter. Blubb blubb. Tänkte bara lite kort summera min underbara dykresa som jag kom hem ifrån för ett par veckor sen. Att bli väckt halv sex varje morgon när man har semester kan låta som tortyr. Men när man får simma runt i ett akvarium i hopp om att få se hammarhaj, ja då är det inte svårt att ta sig upp så tidigt. Nu såg vi tyvärr inga hammarhajar men tresher shark och oceanic reef shark är inte fy skam det heller. Lägg sen till sköldpadda, en skitstor Napoleonfisk, ett par vrak och otroligt vackra korallrev så förstår ni att jag är nöjd. Båten var fin, de andra dykarna supertrevliga och det var god mat. Enda minuset var väl att magen krånglade i princip hela veckan, vilket jag inte var ensam om. Men det verkar ju vara mer regel än undantag...

Resfebern har nu stigit rejält. Om mindre än två veckor bär det av till Egypten och Röda havet. Blir alldeles pirrig och nervös ju mer jag tänker på det och inte blev det bättre av att jag senaste timmen har kollat på diverse dykfilmer som den här: Bortsett från nervositeten över att dyka djupt (runt 30 meter) några gånger om dagen i en veckas tid så är jag även lite nervös över hur det ska bli att bo och leva på en båt med en massa människor som jag inte känner. Att dessutom dela hytt med en kille känns också lite konstigt faktiskt. Men men, det här är ju egentligen angenäma "problem" att nojja sig över och jag vet att jag kommer att växa mentalt av den här resan och framför allt ska det bli så himla härligt att få se så mycket vackert under ytan. Något annat mer allvarligt som bekymrar mig är hur det ska gå för en nära kollega som just nu ligger på Akademiska i Uppsala och som förra veckan opererades två gånger för en hjärnblödning. Tankarna går till hans fru och barn oc...