I huvudet på Loppan

16.00 Stressar till bilen. Bilköer (kan ju tro man bor i Stockholm)... 16.30 Hämtar på dagis. 16.40 Blodsockernivån är låg hos barnen. M gråter. E tjatar om att hon vill ha riskaka. 16.50 Påbörjar matlagning. M står kvar på altanen och gråter. E vattnar penséerna. 16.05 Försöker trösta M. Går inget bra. Hon skriker, sparkar och slår mot mig. 17.00 Fortsätter med maten. Fyller på vatten i E:s vattenkanna så hon kan fortsätta dränka blommorna. M är fortfarande skitförbannad i hallen och kissar på sig (tur hon har galonisarna på sig...) 17.10 M har slutat skrika/gråta, vill ha puffar och mjölk. Tar av henne de nerkissade kläderna. Ställer fram en tallrik puffar. Hinner inte hälla i mjölk. Upptäcker E ute vid grinden/cykelbanan, rusar ut, hjälper henne stänga grinden. 17.15 En liter mjölk över HELA bordet (M ville vara duktig och hälla i själv) som naturligtvis rinner ner på golvet och över M:s rena kläder som jag nyss har satt på henne... Tar ett djupt andetag... 17.25 M har nya k

Appropå bröllop så har min kollega med familj varit i USA (där de dessutom ofrivilligt fick stanna en vecka extra pga vulkanaskan). Gulliga som de är så har de köpt två ursöta klänningar till mina små troll. Kollegan tyckte att de skulle passa bra som näbbklänningar när/om J och jag gifter oss så detta kanske är ytterligare ett tecken... ;-)

I fredags morse upptäckte jag att det glimmade till alldeles intill bilen. Det visade sig vara de förra husägarnas vigselring och att den tappades nån gång under 2002. Det kändes mycket bra att ringa upp och meddela dem den glada nyheten. För egen del är det inga bröllopsplaner alls på gång, vi har fullt upp med att delta på andras bröllop så jag känner inget sug efter sånt ståhej men det kanske var ett tecken...? ;-)

Hemnet är ingen bra webbsida. Nu har jag blivit kär i ett hus . Igen.