I huvudet på Loppan

Efter att ha varit ganska nere och känt mig osäker på hur mitt liv ska komma att se ut i framtiden har jag nu äntligen börjat må lite mer stabilt. Framtiden känns fortfarande väldigt oviss men jag har verkligen försökt att bara ta en dag i taget och har lyckats ganska bra med det. Kort sagt så känns det som det har vänt och jag mår helt okej, till och med ganska bra emellanåt. Dock är det människor runt omkring mig som jag bryr mig mycket om, som mår dåligt av olika anledningar, både psykiskt och fysiskt (grubblerier, uppsägningar, sjukdomar och annat elände). Det värker rejält i hjärtat att veta att jag inte kan göra någonting åt det mer än att stå vid sidan av och titta på. Droppen var imorse när jag via Facebook fick veta att en person, som jag egentligen inte kände särskilt väl men som jag ändå tyckte mycket bra om, har valt att lämna detta liv. Det är så himla sorgligt och det gör mig både ledsen och arg. Varför? Nej, nu ska jag torka tårarna och gå och krama om de två som bet

Börjar få resabstinens så jag har kollat runt på resor nu i några veckor. Valet står mellan att åka på charter med ungarna eller att bo på en dykbåt i Röda havet med ett gäng som jag inte känner. Lyxproblem, I know. Hm... få se vad det blir. Just nu lutar det åt dykresan men det som får mig att tveka lite är att jag då får dela hytt med nån jag inte känner. Men kanske någon av mina vänner som läser detta vill följa med? Har du inget dykcert så fixar du det lätt på några veckor i sommar :)

Satt och skummade igenom gamla blogginlägg som jag har skrivit de senaste åren och insåg att allt blir verkligen bättre när man minst anar det, men det är väldigt svårt att se det när man är mitt inne i det. Nedanstående skrev jag för två år sen och även om det så klart blir konflikter med barnen även nu så känns det som det inte är nånting mot hur det kunde vara då (eller nja, det är på ett annat sätt och det där med "små barn, små bekymmer..." etc stämmer ju delvis). Det sjuka är att jag nästan har glömt det nu... Måndag 26 april 2010: 16.00 Stressar till bilen. Bilköer (kan ju tro man bor i Stockholm)... 16.30 Hämtar på dagis. 16.40 Blodsockernivån är låg hos barnen. M gråter. E tjatar om att hon vill ha riskaka. 16.50 Påbörjar matlagning. M står kvar på altanen och gråter. E vattnar penséerna. 16.05 Försöker trösta M. Går inget bra. Hon skriker, sparkar och slår mot mig. 17.00 Fortsätter med maten. Fyller på vatten i E:s vattenkanna så hon kan fortsätta dränka