Det blir bättre...

Satt och skummade igenom gamla blogginlägg som jag har skrivit de senaste åren och insåg att allt blir verkligen bättre när man minst anar det, men det är väldigt svårt att se det när man är mitt inne i det.
Nedanstående skrev jag för två år sen och även om det så klart blir konflikter med barnen även nu så känns det som det inte är nånting mot hur det kunde vara då (eller nja, det är på ett annat sätt och det där med "små barn, små bekymmer..." etc stämmer ju delvis). Det sjuka är att jag nästan har glömt det nu...

Måndag 26 april 2010:
16.00 Stressar till bilen. Bilköer (kan ju tro man bor i Stockholm)...
16.30 Hämtar på dagis.
16.40 Blodsockernivån är låg hos barnen. M gråter. E tjatar om att hon vill ha riskaka.
16.50 Påbörjar matlagning. M står kvar på altanen och gråter. E vattnar penséerna.
16.05 Försöker trösta M. Går inget bra. Hon skriker, sparkar och slår mot mig.
17.00 Fortsätter med maten. Fyller på vatten i E:s vattenkanna så hon kan fortsätta dränka blommorna. M är fortfarande skitförbannad i hallen och kissar på sig (tur hon har galonisarna på sig...)
17.10 M har slutat skrika/gråta, vill ha puffar och mjölk. Tar av henne de nerkissade kläderna. Ställer fram en tallrik puffar. Hinner inte hälla i mjölk. Upptäcker E ute vid grinden/cykelbanan, rusar ut, hjälper henne stänga grinden.
17.15 En liter mjölk över HELA bordet (M ville vara duktig och hälla i själv) som naturligtvis rinner ner på golvet och över M:s rena kläder som jag nyss har satt på henne... Tar ett djupt andetag...
17.25 M har nya kläder. Igen. Fortsätter med maten. E gungar ser jag från fönstret.
17.45 Maten klar. Barnen äter hyfsat bra för en gång skull.
17.50 M går upp på toaletten. "Färdi!!" Upp och hjälpa henne. E fortsätter äta.
17.55 Kommer ner igen. Äter lite. E:s tur att gå på toa. "Färdi!!!"
18.00 Ingen vill äta mer, förutom jag själv som är vrålhungrig. Sätter på tv:n och Bollibompa. Fortsätter äta.
18.05 Tjafs, gråt och tandagnissel i soffan. "Jag vill inte sitta bredvid M!!!" Avbryter gnället med att visa dem de fina klänningarna som jag skrev om i förra inlägget.
18.15 De sätter på sig klänningarna och tycker det är jätteroligt. Ända till jag ska knyta rosetten på M:s klänning. Dags för nästa raseriutbrott. "Inte knyta den!!!" Spelar ingen roll att jag inte fortsätter knyta, hon ser bara rött och blir tvärilsk. Låter henne ligga kvar och skrika på golvet. Fortsätter äta.
18.20 M har kissat på sig igen. På nya fina klänningen. Kul. Känner också för att lägga mig och skrika på golvet och kissa på mig.
18.30 M lugn igen och fortsätter kolla Bollibompa.
18.45 M får nytt utbrott. Minns inte ens vad det berodde på. E börjar gråta. "Jag får ont i öronen när M skriker!"
19.00 Bollibompa slut. Tvättning och tandborstning. M varvar med att vara lugn och att vara hysterisk. Av och på. På och av.
19.45 Båda sover äntligen och jag är helt slut.

Kommentarer

IVF-Karusell sa…
Förlåt raring, men jag kan inte låta bli att skratta när jag läser.. speciellt stycket där du själv vill lägga dig ner o skrika och kissa på dig! :-)

Puss!
Norpan sa…
Ja, visst är det väl tur att saker och ting blir bättre så småningom fast det inte alltid känns så när man är mitt inne i det. Må så gott! kram kram

Populära inlägg i den här bloggen

Så här känns det att bli bränd av en Box Jellyfish

Brännmaneter

Sov gott älskade farfar