I huvudet på Loppan

Egentligen borde jag packa, men jag ska bara skriva lite kort här för det blir nog det sista inlägget innan vi åker iväg till Grekland. Vi åker inte förrän på lördag men imorgon kommer J:s brorsa, mamma och mormor hit och på eftermiddagen kommer även min pappa och hans fru så det blir nog inte så mycket gjort då. Proverna från VC var helt normala och burkadoktorn tror fortfarande att håravfallet beror på stress och sömnbrist, även om hon medgav att håravfall är en ovanlig biverkning av hormonspiraler (men varför skulle det inte kunna vara så att just jag är 1/100?). Jag tror det beror på en kombination av stress, sömnbrist och hormonspiral men jag kommer att få en tid till hudmottagningen så vi får väl se vad de säger där. Hårborsten blir fortfarande full av hår varje gång jag borstar håret så i värsta fall hinner jag väl bli helt hårlös tills jag kommer hem igen. Tur det är höst och vinter då så jag kan gömma mig i olika mössor. Blir lite jobbigt på jobbet bara att sitta där med toppl

Imorgon ska vi ha 3-årskalas för E. Hon fyller ju egentligen den 2 oktober men eftersom vi är i Grekland då så firar vi henne imorgon istället. Nu ikväll har jag möblerat i mitt gamla dockskåp som hon ska få i morgon bitti. Snacka om nostalgitripp på hög nivå :-) Jag älskade det där dockskåpet. Det var så mysigt att tända alla lampor i det, och sen släcka i rummet, så det bara var det som lyste. Egentligen kanske hon är lite för liten för det, men hon gillar ju att pyssla och leka med dockorna i Pippi-huset så jag tror att hon kommer uppskatta det ändå. Och skulle något gå sönder, eller "ätas upp" av lilla M, så gör det inte så mycket eftersom jag inte har lagt ner några extra pengar på det (bortsett från två lampor som jag fick betala 120 spänn för...). Idag har jag varit och shoppat på hälsokostaffären inne på Tuna Park. Köpte ett svindyrt medel (399:-) för 90 kapslar Priorin . Återstår att se om det funkar. Om jag tror på det riktigt ordentligt så kanske det gör det... Häm

Glömde skriva att min älskling är så snäll, han kom hem med både blommor och choklad till mig igår. Vi har varit tillsammans 7 år nu och jag älskar honom otroligt mycket. Jag hoppas och tror att allt jobbigt som vi går igenom nu, med sömnlösa nätter, sjukdomar etc, stärker oss och vårt förhållande.

Båda tjejerna är sjuka. M hostar hela nätterna så hon kräks, E är på sitt sämsta och gnälligaste humör stora delar av dagarna (förståeligt, precis så känner jag mig också när jag är sjuk) och så har de haft ögoninflammation så de knappt har sett någonting. Behöver jag tillägga att ingen av oss - varken J, jag eller barnen - har sovit speciellt bra (inatt var värsta natten och halv fyra imorse la vi ner M i bilbarnstolen och gungade henne i den, och det hjälpte lite). Men nu börjar jag se ljuset i tunneln: Greklandsresan om drygt en vecka! Jag hoppas innerligt att alla sjukdomar är över och att de då, bara så där helt utan vidare, börjar sova hela nätterna. Men blir det inte så, så får vi väl ta det. Lite sol och värme borde göra gott i våra stackars utbrända själar. Igår var jag på Vårdcentralen (tack mamma M som tog hand om mina sjuklingar en stund). En tvärhand hög liten kvinna i burka tog emot mig, och jag kan inte rå för att jag tydligen har flera fördomar gömda inne i mig, men det

När jag ändå är igång och bloggar kan jag lika gärna skriva om något roligt också så det inte bara blir en massa elände. Om några veckor åker vi till Grekland där vi ska ö-luffa i fyra veckor. Vi bokade flygbiljetterna med SAS redan tidigt i våras och har fram till nu inte vetat var vi ska mer än att vi landar i Aten. Men nu är alltså första anhalten spikad. Vi kommer att ta färjan till ön Syros där vi ska bo i en lägenhet/studio på 45 kvm hos Studio Argo . Hur länge vi kommer stanna där och var vi tar vägen sen får vi se då. Väl på plats kommer vi att lägga upp bilder och skriva i Resdagboke n som vi gjorde sist när vi var i Thailand. Om du vill få ett mail varje gång den uppdateras kan du höra av dig till mig så lägger jag in dig på e-postlistan. Moussaka, långgrunda sandstränder och vackra solnedgångar - here we come!

Livet är inte alltid på topp, som ni kanske vet, och senaste tiden har väl mitt liv varit lite mer ner än upp, mest beroende på den konstanta sömnbristen. Som om det inte vore nog upptäckte jag för ett par veckor sedan några små kala fläckar mitt på skallen. Kul. Nu håller man på och blir flintis också. Jag kände paniken växa och kastade mig över datorn för att självanalysera mig själv via internet. Detta är inte så smart när man (läs: jag) är i upplösningstillstånd för det enda man hittar då är naturligtvis obotliga, och ibland livshotande, sjukdomar. Och oavsett de är väldigt sällsynta eller ej så blir man såklart fullständigt övertygad om att det är just det som har drabbat en. Jag läste bl a om A lopecia Areata och enligt den sjukdomen kan man, om man har otur, tappa ALLT hår på hela kroppen. Nog för att det vore skönt att slippa raka sig både under armarna, på benen och längs bikinilinjen men håret på huvudet och även ögonbryn och ögonfransar vill jag gärna behålla. Jag ringde vå