I huvudet på Loppan

De senaste veckorna har jag varit, och är fortfarande, inne i en extremt intensiv period på jobbet. Jag har gått ner i tid men jobbar mer än heltid... Vet inte hur det går ihop men så är det. Förstår nu varför en del valde att bli hemmafruar förr. Det måste ju ha varit för att det funkar inte att både jobba och ha småbarn på samma gång. Utöver jobbet ska man ju dessutom funka att vara en glad, positiv och underbar sambo/livskamrat/mamma/väninna/you name it också... Inte lätt alltid. Men nu har ju solen börjat visa sig, snön är nästan borta och det har börjat komma videkissar på träden, vilket betyder att våren är på väg. Det gör trots allt att jag kan se ljuset i tunneln :-)

Eftersom M vaknade vid halv sju, och min käre sambo var på killfest igår och inte kom hem förrän efter två, gick jag också upp vid halv sju (jag hoppas ha igen det nästa gång jag kommer hem sent...). Strax därefter vaknade E och vid halv åtta hade vi alla tre ätit frukost. Så vad hittar man på halv åtta en lördagsmorgon? Jo, vi målade lite. Eller rättare sagt - E målade, M kladdade och åt målarfärg och jag dokumenterade det hela.

Inatt har M för första gången i sitt snart 16-månadersliv sovit i princip HELA natten! Hon somnade sju och vaknade vid tio då jag bytte blöja men sen somnade hon om - utan att jag behövde ge henne välling - och vaknade inte förrän halv sju i morse! I vanliga fall trycker vi i henne välling varje gång hon vaknar (vilket brukar bli allt från två till fyra gånger) för det är det enda som funkar när hon vaknar och gallskriker. Jag vet att det är för tidigt att säga men jag HOPPAS att det här är början på något bra. Jag pallar inte att vakna femtioelva gånger per natt längre. (Dessvärre vaknade E flera gånger och pratade i sömnen/grät och drömde mardrömmar men det är en annan historia...).

Igår kväll vid den här tiden satt J och jag i Globen, på fjärde raden från golvet sett, ca 25-30 meter från scenen som var placerad i mitten och väntade på att förbandet till Metallica skulle börja spela. Plötsligt satt vi i bilen på väg hem igen. Vad var det som hände? Jo, Metallicas sångare hade lyckats äta något olämpligt och blivit ordentligt magsjuk. Så magsjuk att han var tvungen att uppsöka sjukhus. Kul... Det lär visst bli en ny konsert i maj så det är bara till att spara biljetterna tills dess och sen hoppas att de kan ge f-n i att äta gamla skaldjur eller vad det nu var James hade fått i sig (festa järnet kvällen innan kan de också skippa tycker jag...). Lägger in ett klipp från den konsert de genomförde dagen innan och som fick väldigt bra kritik samt ett klipp från när de meddelade att konserten blev inställd.

Här hemma hostas och snörvlas det för fullt. Det började med M förra veckan som även hade feber några dagar. Nu börjar hon friskna till så sakteliga så vi hade tänkt låta dem gå till dagis idag men så fick E feber inatt och nu hostar och snorar hon hela tiden. J och jag har försökt delat på vabbandet så gott det går men man blir verkligen stressad av att inte kunna jobba och samtidigt veta att högarna av arbete bara växer på jobbet. Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska kunna fixa att till nästa vecka bli klar med två årsredovisningar, bli så gott som klar med en turistbroschyr och få fram ett första dummyförslag till en annan turistbroschyr plus göra en massa andra småjobb... Ibland önskar jag nästan att jag jobbade på ett "vanligt" jobb där man lätt kan bli ersatt ev en timvikarie. Visst kan det vara skönt att vabba någon dag här och var så man får umgås mer med sina barn plus att man hinner fixa och pula en del hemma. Men när man inte får sova någonting p g a hostiga o