Jobb, jobb, jobb...

De senaste veckorna har jag varit, och är fortfarande, inne i en extremt intensiv period på jobbet. Jag har gått ner i tid men jobbar mer än heltid... Vet inte hur det går ihop men så är det. Förstår nu varför en del valde att bli hemmafruar förr. Det måste ju ha varit för att det funkar inte att både jobba och ha småbarn på samma gång.
Utöver jobbet ska man ju dessutom funka att vara en glad, positiv och underbar sambo/livskamrat/mamma/väninna/you name it också... Inte lätt alltid. Men nu har ju solen börjat visa sig, snön är nästan borta och det har börjat komma videkissar på träden, vilket betyder att våren är på väg. Det gör trots allt att jag kan se ljuset i tunneln :-)