I huvudet på Loppan

Om tre månader är det dags för min efterlängtade dykresa till Röda havet . Jag har och har haft lite grejer att bocka av innan dess, bl a att lära mig dyka med syreberikad luft, sk Nitrox , samt att dyka lite här hemma och den här veckan kommer jag ägna mig lite smått åt den listan. Nu ikväll gick jag EANx -kursen hos Pia och EDC och på onsdag ska jag följa med dem på en utfärd till Magsjön . Inte så spännande med Magsjön kanske men ändå. Ev följer jag med dem till Kolsva fältspatsgruva på söndag också men har inte bestämt mig än. Det verkar vara väääldigt kallt i vattnet där (var tydligen bara 5 grader på 23 meter nu i helgen) och eftersom jag inte har lust (och dessutom tänkte spara lite pengar) att hyra torrdräkt så är jag rädd att jag kommer frysa för mycket i min våtdräkt, men vi får se hur det blir. Känns i alla fall bra att ha något att fokusera på och kursen ikväll gav mig mersmak att lära mig mer (även om  jag var väldigt trött i huvudet och knappt fattade vad frågorna p

Idag har jag träffat en riktigt superhöggravid kvinna som väntar sitt tredje barn och jag passade på att känna på den stenhårda magen som verkligen var enorm (förlåt T, men jag hade ju inte sett dig på så länge så den hade verkligen växt sen sist :) ). Känslan att få gå runt med en okänd liten människa inne i sin mage är mäktig och jag måste erkänna att det ibland känns lite sorgligt att jag inte ska få vara med om det igen. Men jag är självklart tacksam för de två liv jag har fått varit med om att få bära och föda fram för jag vet att det är långt ifrån självklart för alla. Tyvärr har jag flera vänner i min närhet som av olika anledningar har och har haft svårighet att bli gravida på egen hand och jag lider verkligen med dem och kan bara försöka föreställa mig hur jobbigt det måste vara. (Om man vill stötta ofrivilligt barnlösa kan man bl a köpa en liten Wabbie mjukis hos Wabbie Foundation. ) Hur som helst. Dagens möte fick mig att tänka tillbaka på mina två graviditeter och jag

Jag har alltid fått höra att jag är så lik farmor. Jag hoppas det stämmer, hon är den snällaste personen jag vet. Farmor framför Sparreholms slott. Busstopp. Yxtaholms slott. Åtta orglar snyggt staplande ovanpå varandra. Min enda fråga - varför? Idag har jag umgåtts med min goa farmor nästan hela dagen. Jag tog med henne på den sk Upplevelserundan i Flens kommun. Det är en bussrundtur med (inspelad) guidning och som stannar till på platser som t ex Yxtaholms slott och Harpsund. Bussturen tog ca fem timmar och det var riktigt trevligt och som jag kan rekommendera om man inte vet vad man ska göra en halvmulen dag som denna. Efteråt hälsade vi på min alzheimersjuke farfar på det boende där han bor nu. Det var längesen jag var där och det kändes tungt att se honom så mycket sämre än han var sist. Självklart mindes han inte mig men sken ändå upp och sa att han var glad att det kom en så snygg flicka och hälsade på (eller om han menade farmor, jag vet inte ;)). A

Bild jag fick från Jörgen när Moa var glad igen. Lite frukost samt att få följa med sin pappa till Blodcentralen var tydligen allt som behövdes. Roligare måndagsmorgnar kan man ju ha... Moa var hysterisk i morse (dock väldigt trött och utan frukost i magen) och ville inte låta mig åka till jobbet trots att jag tröstade henne med de otillräckliga orden "vi ses ju snart"("snart" kan ju betyda både tre timmar och tre månader i en 4 1/2-årings värld). "Jag vill att du ska vara här alla dagar" grät hon. Ja, vad svarar man på det när man inte har några bra svar att ge? Att man önskar att livet vore enklare än vad det är? Det slutade med att jag fick gråta en skvätt i bilen på väg till jobbet. Tur det finns vattenfast mascara och solisar... Dyksugen. Nu är det en månad sen jag dök sist så jag vill verkligen dyka på lördag. Efter jobbet var jag in till EDC och fyllde på min dykflaska med luft. Skulle även boka in mig till lördagens utfärd till Kv