Nytt liv, nytt mirakel

Idag har jag träffat en riktigt superhöggravid kvinna som väntar sitt tredje barn och jag passade på att känna på den stenhårda magen som verkligen var enorm (förlåt T, men jag hade ju inte sett dig på så länge så den hade verkligen växt sen sist :) ).

Känslan att få gå runt med en okänd liten människa inne i sin mage är mäktig och jag måste erkänna att det ibland känns lite sorgligt att jag inte ska få vara med om det igen. Men jag är självklart tacksam för de två liv jag har fått varit med om att få bära och föda fram för jag vet att det är långt ifrån självklart för alla. Tyvärr har jag flera vänner i min närhet som av olika anledningar har och har haft svårighet att bli gravida på egen hand och jag lider verkligen med dem och kan bara försöka föreställa mig hur jobbigt det måste vara. (Om man vill stötta ofrivilligt barnlösa kan man bl a köpa en liten Wabbie mjukis hos Wabbie Foundation.)

Hur som helst. Dagens möte fick mig att tänka tillbaka på mina två graviditeter och jag blev lite nostalgisk och började titta på gamla bilder från 2005 och 2007 när jag väntade mina två tjejer. Det känns mycket overkligt att min mage också har varit så där stor men jag kan fortfarande minnas känslan av små sparkande fötter och boxande händer där inne. Ibland när det kurrar/bubblar till i magen känns det nästan som då och jag kan låtsas för några ögonblick att jag är med om det igen :)

Lycka till nu T och E med ert tredje lilla mirakel!

Jag och T med våra bebisar nr 2 i magen. Hon väntar nu sitt tredje.