I huvudet på Loppan

Är inne i en svacka (igen... börjar tyvärr bli en vana) och längtar efter att få göra roliga saker. Att aktivera sig är ju bra medicin mot det mesta men senaste tiden har det varit halvdåligt med aktiviteter, mycket beroende på att jag har varit sjuk. Men nu börjar äntligen hostan och förkylningen ge med sig och jag har börjat träna så smått. Förhoppningsvis kan det framöver bli lite dykning också. Surfade runt lite på EDC:s sida och tittade på bilderna från kursen och insåg att jag längtar enormt efter att dra på mig alla dykgrejer och plumsa i någonstans. Att traska omkring upp och ner på isen var häftigt! En av övningarna bestod i att ta sig fram med täckt mask enbart med hjälp av linan. Inte mycket hud kvar som kan frysa. Ibland är det bra att ha ett litet ansikte. Glada isdykare.

Off. Låg. Nere. Så känner man sig ju då och då och idag är jag inte på topp. Jag har märkt att så länge jag sysselsätter mig med olika aktiviteter så mår jag riktigt bra men så kommer det några dagar som är lite lugnare, vilket också är ganska skönt, men därefter kommer ofta en downperiod. Det är väl en slags cykel, ett mönster som jag följer och egentligen är det väl inget fel med det. Det finns väl ingen som går runt och mår skitbra hela tiden. Men när jag blir så här nere att allt bara känns mer eller mindre meningslöst, så är det så himla svårt att komma ihåg att det plötsligt bara blir ljusare igen, för det blir det ju. Kanske till och med redan imorgon. Häromdagen började jag läsa lite om mindfulness: "Mindfulness handlar om att vara närvarande i nuet. För det är i nuet vi lever; det förflutna är förbi och framtiden har ännu inte inträffat. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och...