Blir så förbannad...

...på att den där vidriga människan Anders Behring Breivik sitter och ler när han körs till häktningsförhandlingarna.
Det är mycket hemskt som händer i världen hela tiden, dygnet runt, jag vet det. Men det här fruktansvärda som har hänt i Norge är så nära på något vis och berör mig väldigt starkt.
Det har snart gått tio år sen "11 september" och jag minns att jag mådde lika dåligt då och slukade det mesta som fanns att läsa i media trots att jag mådde ännu sämre av det. Jag kan liksom inte ta in och förstå att det finns människor med sånt hat inom sig. :(

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utmanad

Jag har fått en utmaning av en av mina bästa vänner, Malin, och egentligen är jag lite emot sånt här (och för slö) men jag ska försöka i alla fall. I min tur utmanar jag min kära vän och kollega Rebecka :-) Man ska berätta sju mer eller mindre kända saker om sig själv. Here we go: 1. Jag har alltid älskat djur och när jag var liten hade vi både takråttor, ökenråttor, marsvin, vandrande pinnar, hamstrar och fiskar boende hos oss. Dock inte samtidigt. 2. Min första kärlek och jag var tillsammans från åttan till första året på gymnasiet. 3. Jag är ordförande i styrelsen på vår föräldrakooperativa förskola. 4. I sjuan snattade jag en Raider (nuförtiden heter de Twix) på Åhléns (de hade livsmedelsförsäljning där då) och blev ertappad av en butikskontrollant. 5. Jag slutade röka nyårsafton 1992. 6. För tio år sedan hade jag svart kort hår. 7. Jag har haft highscore på Bomb Jack inne på "kebaben" (kebabrestaurangen inne i Kungspassagen var tillsammans med "Biljarden" de...
Läs mer

Jobbigt 2

Jag hade precis hämtat mig från fredagens tuffa uppgift och började så sakteliga förtränga det hemska sångresultatet när det var dags för stor 30-årsfest i Gusum (95-100 gäster). J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar). Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen för...
Läs mer

Rött är sött, eller fult?

Bild
Lilla M föddes med rött hår för ett och ett halvt år sen. Det första jag tänkte var: "hjälp, hoppas det ersätts med blondare hår så hon inte blir mobbad" (ytligt, jag vet...). Men efter ett tag började jag tycka mer och mer om färgen. Det är liksom hon. Därför förstår jag till viss del släktingar och vänner som i all välmening säger "ja, men, nu är det ju inte så rött, det börjar ju växa bort". Men jag tycker det har nästan exakt samma färg som när hon föddes och jag tycker hon är fin i det. Världens finaste liksom :-) En avlägsen bekant sa till och med "vad skönt, nu är det inte så rött längre". Vad skönt? Vad svarar man på det? "Ja, det är jääätteskönt, vilken lättnad!" Numer är hälften av familjen CC "red heads" och det tycker jag verkligen är superduperskönt :-)
Läs mer