Jobbigt 1
I fredags hade min chef anordnat en kväll på temat Våga. Först fick vi lyssna på två bra föredrag och därefter begav vi oss till Studio Skyline för att spela in varsin låt.
Ni som känner mig väl vet att jag avskyr att prata inför folk, än mindre sjunga, så detta kändes otroligt jobbigt. Jag valde den gamla låten Sånt är livet eftersom den inte innehåller några höga toner och trodde därmed att det skulle vara en lätt låt. Tji fick jag. Musiken lät ju likadant hela tiden så det var skitsvårt att höra hur jag skulle sjunga och på rätt ställen. Det var ju inte direkt som att sjunga karaoke eller singstar där man får hjälp på en tv-skärm. Nejdå, i en studio får man klara biffen själv.
Jag var så nervös att jag nästan glömde bort att andas och ännu mindre tänkte jag på vad det var jag faktiskt sjöng. Resultatet blev ängsligt, entonigt och falskt. De flesta som säger att de inte kan sjunga brukar ändå kunna sjunga ganska bra. Tyvärr är jag inte en av dem. Jag kan verkligen inte sjunga, men jag vågade så jag antar att detta trots allt var bra för min, stundtals usla, självkänsla.
Ni som känner mig väl vet att jag avskyr att prata inför folk, än mindre sjunga, så detta kändes otroligt jobbigt. Jag valde den gamla låten Sånt är livet eftersom den inte innehåller några höga toner och trodde därmed att det skulle vara en lätt låt. Tji fick jag. Musiken lät ju likadant hela tiden så det var skitsvårt att höra hur jag skulle sjunga och på rätt ställen. Det var ju inte direkt som att sjunga karaoke eller singstar där man får hjälp på en tv-skärm. Nejdå, i en studio får man klara biffen själv.
Jag var så nervös att jag nästan glömde bort att andas och ännu mindre tänkte jag på vad det var jag faktiskt sjöng. Resultatet blev ängsligt, entonigt och falskt. De flesta som säger att de inte kan sjunga brukar ändå kunna sjunga ganska bra. Tyvärr är jag inte en av dem. Jag kan verkligen inte sjunga, men jag vågade så jag antar att detta trots allt var bra för min, stundtals usla, självkänsla.
Kommentarer