Jobbigt 2
Jag hade precis hämtat mig från fredagens tuffa uppgift och började så sakteliga förtränga det hemska sångresultatet när det var dags för stor 30-årsfest i Gusum (95-100 gäster).
J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar).
Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen försöker släta ut sitt misstag och säger att det var nån som hade sagt att jag var gravid. Precis som det hjälpte. Var det FLER i lokalen som satt och tittade på min chipsmage? Allt mitt goda humör bara rann av mig och efter en liten stund ursäktade jag mig leendes med att "det gör ingenting, det är ingen fara" (så typiskt mig) och drog med mig J ut och där bara brast det. "Jag vill åka hem" snyftade jag och snipp snapp snut så var festen slut för min del.
J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar).
Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen försöker släta ut sitt misstag och säger att det var nån som hade sagt att jag var gravid. Precis som det hjälpte. Var det FLER i lokalen som satt och tittade på min chipsmage? Allt mitt goda humör bara rann av mig och efter en liten stund ursäktade jag mig leendes med att "det gör ingenting, det är ingen fara" (så typiskt mig) och drog med mig J ut och där bara brast det. "Jag vill åka hem" snyftade jag och snipp snapp snut så var festen slut för min del.
Kommentarer
vad tråkigt när festen gick så bra fram till dess-
var den här människan kanske värsta kalkylerande bitchen som inte gillade att ni såg så kära o glada ut ?
man ska inte bry sig så mycket, livet är aldeles för kort!!