I huvudet på Loppan

...att få mig att le och må bra. Dyket i Eskilstunaån i förmiddags bidrog till att jag har känt mig glad och upprymd hela dagen, så himla härligt! Dagens dykplats tog endast knappa tio minuter att ta sig till (för mig) och det är jag inte van vid. Närmsta ställe jag har vart på för att dyka är nog Magsjön som ligger utanför Strängnäs. Och Eskilstunaån är ju inte direkt känd för att vara något vatten man gärna dyker i så det är kanske inte så konstigt att jag inte har dykt där förut. Sikten brukar vara max fyra-fem decimeter, men just nu är den väldigt "klar" med en sikt på runt tre meter så jag, Patrik och Tony begav oss dit för att se vad det är för skrot som ligger gömt där på botten. Vi gick i nära Fors kyrka och strax under tågbron, mittemot Café Sylvia, och simmade uppåt mot gamla Konstmuseet en bit men när det blev för strömt simmade vi tvärs över mot Hertig Karls gränd ungefär och sen ner tillbaka mot bron. Vad såg vi då? Jo, rostiga cyklar, gamla skor, telefone...

Är inne i en svacka (igen... börjar tyvärr bli en vana) och längtar efter att få göra roliga saker. Att aktivera sig är ju bra medicin mot det mesta men senaste tiden har det varit halvdåligt med aktiviteter, mycket beroende på att jag har varit sjuk. Men nu börjar äntligen hostan och förkylningen ge med sig och jag har börjat träna så smått. Förhoppningsvis kan det framöver bli lite dykning också. Surfade runt lite på EDC:s sida och tittade på bilderna från kursen och insåg att jag längtar enormt efter att dra på mig alla dykgrejer och plumsa i någonstans. Att traska omkring upp och ner på isen var häftigt! En av övningarna bestod i att ta sig fram med täckt mask enbart med hjälp av linan. Inte mycket hud kvar som kan frysa. Ibland är det bra att ha ett litet ansikte. Glada isdykare.