Att det krävs så lite...

mars 31, 2013

...att få mig att le och må bra. Dyket i Eskilstunaån i förmiddags bidrog till att jag har känt mig glad och upprymd hela dagen, så himla härligt!

Dagens dykplats tog endast knappa tio minuter att ta sig till (för mig) och det är jag inte van vid. Närmsta ställe jag har vart på för att dyka är nog Magsjön som ligger utanför Strängnäs. Och Eskilstunaån är ju inte direkt känd för att vara något vatten man gärna dyker i så det är kanske inte så konstigt att jag inte har dykt där förut. Sikten brukar vara max fyra-fem decimeter, men just nu är den väldigt "klar" med en sikt på runt tre meter så jag, Patrik och Tony begav oss dit för att se vad det är för skrot som ligger gömt där på botten.

Vi gick i nära Fors kyrka och strax under tågbron, mittemot Café Sylvia, och simmade uppåt mot gamla Konstmuseet en bit men när det blev för strömt simmade vi tvärs över mot Hertig Karls gränd ungefär och sen ner tillbaka mot bron.

Vad såg vi då? Jo, rostiga cyklar, gamla skor, telefoner, cd-skivor, handväska, bildäck, ett troll(!) och en massa annan bråte.

Pia (även kallad "dyktanten") och voffsingen Filippa mötte upp oss innan dyket och fick agera ytpersonal och fikasällskap. (Pia var där med en OW-kurs häromdagen och var den som tipsade oss om att det just nu är riktigt bra att dyka i ån.) Även Jörgen och småbrudarna dök upp (höhö) och fikade med oss efteråt i solen vid å-kanten.

Det här blev mitt 88:e dyk och jag har loggat dyket här där även mina andra dyk finns med om nån är nyfiken :)

Detta blev som sagt en riktigt superhärlig dag, mer såna tack!