Trångt i sängen

Innan jag fick barn så tyckte jag att föräldrar vars barn sov i sängen, var lite knäppa när de sa att de hade barnen hos sig under nätterna. Jag menar, man vill väl ha ett privatliv utan barn? Det är väl bara att bära tillbaka barnen till sina sängar, eller? Och självklart ligger de väl kvar där om man bär tillbaka dem?

Nu har jag två barn... Vi har en 160 cm bred säng och vi är numer fyra stycken som sover/trängs/knuffas/slåss i den... Inte hela natten visserligen men från midnatt nån gång i värsta fall. Sen jag fick barn har jag lärt mig att man gör i princip vad som helst bara man får sova. Om man inte har sovit mer än tre timmar i ett sträck sen ja-jag-vet-inte-när, då är man så otroligt svag när man väcks för sjuttioelfte gången att man gör det som man vet funkar. J brukar lägga sig skavfötter med E så på det viset utnyttjar vi verkligen varje centimeter.

Inatt var vi bara tre i sängen. J var på konferens med jobbet och kommer hem idag. Jag hade sett fram emot gårdagskvällen/natten litegrann för jag visste att jag i några få timmar skulle få ha HELA sängen för mig själv och kunna få bre ut mig så mycket jag ville utan att få någons små fötter i ryggen eller små fingrar som vill dra i håret. Det konstiga var att jag inte kunde somna förrän de små liven vaknade för det var så tomt att ligga där själv...

Och hur förbannad och irriterad jag än brukar bli mitt i natten så måste jag erkänna att det på samma gång är lite mysigt att få ligga och snusa dem i nacken...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så här känns det att bli bränd av en Box Jellyfish

Brännmaneter

Sov gott älskade farfar