Sömnbrist

Jag är i vanliga fall en glad och positiv tjej som väldigt sällan blir arg, eller i alla fall brukar jag inte kunna bli så förbannad att jag gapar och skriker. Men på drygt åtta-nio månader har jag nu förvandlats till en lättirriterad och tjurig kärring, en bitterfitta helt enkelt. Att vakna mitt i natten och tvingas gå upp tre-fyra gånger, ibland fler, är som värsta sortens tortyr. Lilla M kan dessutom skrika så högt och gällt att man kan tro att det är hon som är på väg att bli torterad (tur att vi inte bor i lägenhet). När sen storasyster E vaknar av denna siren och vägrar att somna om om hon inte också får välling (vilket hon egentligen har slutat med sen ett tag tillbaka) kan det driva en till vansinne. Men men, det är ju bara en period, en fas, säger de som förmodligen har barn som sover hela nätterna... Det är ju bara det att dessa j-a perioder avlöser ju varandra och är det inte tandsprickning så är det snuva eller bara rent jäkelskap... ;-)

Appropå bitterfitta så verkar det vara en rolig bok som man kan känna igen sig mycket i. Jag måste nog införskaffa mig den inför vår Greklandsresa så jag har nåt att läsa på stranden under pinjeträden medan J plaskar i vattnet med barnen.

En annan bok som jag ska köpa är 14 år till salu som släpps den 1 september. Det är en hemsk historia som dessutom är sann.

Nu sätter sirenen igång igen här på golvet. Hon har nog tröttnat på att tugga på E:s foppatoffla så jag måste väl återgå till att bli den där ömma modern som jag oftast klarar av att vara.