Inte roligt att bli gammal

Sedan jag föddes har jag haft två farfar. En biologisk, som har bott i Avesta och Sala hela min uppväxt och som jag inte har haft så bra kontakt med, och en "låtsasfarfar" som jag alltid har tyckt varit min "riktiga" farfar och som har levt med min farmor sedan början av 70-talet.

Min biologiska farfar har den senaste tiden varit cancersjuk och gick tråkigt nog bort för ett par veckor sedan. Min pappa, hans bror och deras fruar åker till Sala för att gå på hans begravning imorgon då hans fru ville ha en enkel och liten ceremoni. Jag tycker det är sorgligt att han inte finns mer men egentligen sörjer jag mer att vi aldrig fick någon nära kontakt.

Min andra farfar har Alzheimers och han har gradvis blivit mer och mer senil. Medan vi var bortresta så har han dessutom fått en stroke så nu ligger han på ett korttidsboende för dementa. Vi har alltid haft en speciell relation och egentligen var det längesen han var "sig själv" men nu är det visst ännu värre.

Imorgon ska jag hämta min farmor och bjuda henne på mat hemma hos oss men jag börjar bli lite orolig då hon inte svarar på telefon, klockan är ju snart åtta! Pensionärer ska väl vara hemma och kolla på Café Norrköping eller nåt så dags?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så här känns det att bli bränd av en Box Jellyfish

Sov gott älskade farfar

Brännmaneter