Shoppingrunda

Farfar hade fått en ny stroke, det var därför farmor inte svarade igår eftersom hon var hos honom på sjukhuset. Den var tydligen ganska lindrig men det är ju otäckt ändå.

Farmor har varit här idag och vi bjöd henne på lunch; marinerad fläskfilé, potatisgratäng (färdigköpt, är lite slö...), créme bonjour-sås, sallad, olivstekta morötter med fetaost - gott var det och alla blev mätta.

Efter jag hade skjutsat hem farmor åkte jag ut till Tuna Park för att shoppa lite kläder. Dels ska jag ut imorgon och om en vecka börjar jag jobba igen och i garderoben finns det absolut INGENTING att sätta på sig.
Fyndade en tröja till halva priset samt en jacka inne på BikBok och ett partylinne på MQ. På MQ träffade jag min "kusin" J (pappas frus systerdotter) som borde börja extraknäcka som personal shopper, hon har alltid så snygga kläder och är duktig på att hitta de där guldkornen som jag själv alltid lyckas missa.
Hon tipsade mig om linnet från Paris, Kate & I, som jag först var lite tveksam mot men det blev ganska snyggt på (mina otränade kärringöverarmar kanske inte syns så bra i mörkret ute på krogen...) Tack vare henne blev linnet dessutom 20% billigare då hon hade med sig en massa rabattkuponger från Tuna Parks annonser i både Folket och EK. Så himla typiskt att jag inte kollade i tidningen imorse. Då hade mitt BikBok-köp blivit drygt 200 spänn billigare eftersom det i deras kupong stod att de gav 25% rabatt på hela köpet. Grrr...
Hittade ett par svinsnygga stövlar inne på Esprit men prislappen visade 1.495:- och det kändes lite väl saftigt även om jag vet att det är dyrt med stövlar. Längtar till jag får en RIKTIG lön. Man blir ju inte direkt rik av att vara föräldraledig.

Kommentarer

Anonym sa…
Stort grattis på födelsedagen för det är väl idag 25/11, det var kul o följa er i Grekland. Bamsekram Rita
25 november 2008 kl. 18:21
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utmanad

Jag har fått en utmaning av en av mina bästa vänner, Malin, och egentligen är jag lite emot sånt här (och för slö) men jag ska försöka i alla fall. I min tur utmanar jag min kära vän och kollega Rebecka :-) Man ska berätta sju mer eller mindre kända saker om sig själv. Here we go: 1. Jag har alltid älskat djur och när jag var liten hade vi både takråttor, ökenråttor, marsvin, vandrande pinnar, hamstrar och fiskar boende hos oss. Dock inte samtidigt. 2. Min första kärlek och jag var tillsammans från åttan till första året på gymnasiet. 3. Jag är ordförande i styrelsen på vår föräldrakooperativa förskola. 4. I sjuan snattade jag en Raider (nuförtiden heter de Twix) på Åhléns (de hade livsmedelsförsäljning där då) och blev ertappad av en butikskontrollant. 5. Jag slutade röka nyårsafton 1992. 6. För tio år sedan hade jag svart kort hår. 7. Jag har haft highscore på Bomb Jack inne på "kebaben" (kebabrestaurangen inne i Kungspassagen var tillsammans med "Biljarden" de...
Läs mer

Jobbigt 2

Jag hade precis hämtat mig från fredagens tuffa uppgift och började så sakteliga förtränga det hemska sångresultatet när det var dags för stor 30-årsfest i Gusum (95-100 gäster). J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar). Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen för...
Läs mer

Rött är sött, eller fult?

Bild
Lilla M föddes med rött hår för ett och ett halvt år sen. Det första jag tänkte var: "hjälp, hoppas det ersätts med blondare hår så hon inte blir mobbad" (ytligt, jag vet...). Men efter ett tag började jag tycka mer och mer om färgen. Det är liksom hon. Därför förstår jag till viss del släktingar och vänner som i all välmening säger "ja, men, nu är det ju inte så rött, det börjar ju växa bort". Men jag tycker det har nästan exakt samma färg som när hon föddes och jag tycker hon är fin i det. Världens finaste liksom :-) En avlägsen bekant sa till och med "vad skönt, nu är det inte så rött längre". Vad skönt? Vad svarar man på det? "Ja, det är jääätteskönt, vilken lättnad!" Numer är hälften av familjen CC "red heads" och det tycker jag verkligen är superduperskönt :-)
Läs mer