Imorgon börjar allvaret igen

För ett år sedan var jag tjock och otymplig och hoppades att det lilla livet i magen snart skulle behaga komma ut. Jag var visserligen "bara" i vecka 38 men ack så säker jag var på att jag skulle föda tidigare än beräknat. För att hinna vila några dagar, samt att slippa en eventuell fostervattensavgång på jobbet, gick jag på föräldraledighet i början av november. Jag var även bombsäker på att det bodde en liten kille i magen.

Lillasyster M väntade till dagen innan BF (dagen efter min egen födelsedag, och fyra dagar före sin pappas) innan hon bestämde sig för att komma ut. På eftermiddagen den 26 november hade jag, som jag trodde, lite förvärkar (som jag hade haft av och till i flera veckor). 16.30 började jag ta tid på värkarna och då var det tre minuter emellan. En timme senare skrevs jag in på förlossningen och 19.04 är lilla M född.

Och nu, snart ett år senare ska jag alltså börja jobba igen. Jag ska inte få träffa mina små älsklingar mer än några fjuttiga små timmar på kvällen. Usch, vilken ångest jag har! Vilken omställning det här kommer att bli. Det ska visserligen bli roligt att få vara lite kreativ igen samt att få umgås med vuxna människor men jag kommer att sakna att ta dagen som den kommer. Att kunna åka till Leklandet om jag (och E och M) känner för det eller bara vara hemma och leka med lera eller titta på Cars med E medan M tultar omkring och klättrar upp där hon inte får klättra upp.

Men men, det känns bra att lämna över hemmafru-rollen till sambon. Nu är det ju jag som får komma hem till ett välstädat hem där middagen står på bordet ;-)