Jag älskar den här bilden



Nu har jag suttit och kollat igenom alla våra resebilder och är om möjligt ännu mer sugen på att resa. Bilden här ovan är tagen på lilla E första dagen vi var i Thailand i mitten av december 2006. Hon var så fascinerad av sanden och hon var länge upptagen med att utforska hur den rann emellan hennes små fingrar.

Kommentarer

Anonym sa…
Ujuj, här har det hunnit hända mycket :) Mycket att läsa på en gång! Härlig bild på E och även jättefin bild på dig! Blir lite ressugen själv av att titta på bilderna. Själv är jag sugen på Nya Zeeland, men det lär nog dröja med de jäkla CSN-lånet som höjts nåt enormt i år för hur mycket som ska betals tillbaka i år!

Har nåt svagt minne av när du skulle gå med mig på Arosfestivalen också och du hade problem med tankningen :) Men vet själv hur det kan vara. Ibland får man tillfällig blackout! En del är heller inte alltid så enkla, jo enkla när man vet hur man ska göra, men innan står man där som ett fån ett tag innan man kommer på hur det ska göras. Varför kan inte alla fungera lika...?

Käka lunch nån dag i februari kanske? Kramisar
23 januari 2009 kl. 01:10
Anonym sa…
Ja, ressugen är jag alltid. Men nu hägrar Usa och planerna är i full gång. Vi längtar. Hoppas ni kommer iväg nånstans snart.
24 januari 2009 kl. 20:17
Anonym sa…
Vilken härlig bild på lilla E. :) Hoppas att vi får en liknande i sommar när vi tar med Vidde på tågcharter till Italien. :)
Synd att vi inte kunde ses i helgen när ni ringde. Hör av er igen när du/ni har tid!
25 januari 2009 kl. 21:26
Piffa och Puffa sa…
Hittade till dig tack vare att du besökte min sida:)Jättefin bild. Skulle verkligen vara fin uppförstorad på en canvasduk. Visst är det härligt med Thailand? Vi har bara varit där 1 gång men reste runt till 4 olika ställen. Vi funderar på att åka till Bankok i sommar, endast för att shoppa. Möjligtvis sola en smula om solen kikar fram.
Kramar Anette
31 januari 2009 kl. 22:11
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utmanad

Jag har fått en utmaning av en av mina bästa vänner, Malin, och egentligen är jag lite emot sånt här (och för slö) men jag ska försöka i alla fall. I min tur utmanar jag min kära vän och kollega Rebecka :-) Man ska berätta sju mer eller mindre kända saker om sig själv. Here we go: 1. Jag har alltid älskat djur och när jag var liten hade vi både takråttor, ökenråttor, marsvin, vandrande pinnar, hamstrar och fiskar boende hos oss. Dock inte samtidigt. 2. Min första kärlek och jag var tillsammans från åttan till första året på gymnasiet. 3. Jag är ordförande i styrelsen på vår föräldrakooperativa förskola. 4. I sjuan snattade jag en Raider (nuförtiden heter de Twix) på Åhléns (de hade livsmedelsförsäljning där då) och blev ertappad av en butikskontrollant. 5. Jag slutade röka nyårsafton 1992. 6. För tio år sedan hade jag svart kort hår. 7. Jag har haft highscore på Bomb Jack inne på "kebaben" (kebabrestaurangen inne i Kungspassagen var tillsammans med "Biljarden" de...
Läs mer

Jobbigt 2

Jag hade precis hämtat mig från fredagens tuffa uppgift och började så sakteliga förtränga det hemska sångresultatet när det var dags för stor 30-årsfest i Gusum (95-100 gäster). J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar). Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen för...
Läs mer

Rött är sött, eller fult?

Bild
Lilla M föddes med rött hår för ett och ett halvt år sen. Det första jag tänkte var: "hjälp, hoppas det ersätts med blondare hår så hon inte blir mobbad" (ytligt, jag vet...). Men efter ett tag började jag tycka mer och mer om färgen. Det är liksom hon. Därför förstår jag till viss del släktingar och vänner som i all välmening säger "ja, men, nu är det ju inte så rött, det börjar ju växa bort". Men jag tycker det har nästan exakt samma färg som när hon föddes och jag tycker hon är fin i det. Världens finaste liksom :-) En avlägsen bekant sa till och med "vad skönt, nu är det inte så rött längre". Vad skönt? Vad svarar man på det? "Ja, det är jääätteskönt, vilken lättnad!" Numer är hälften av familjen CC "red heads" och det tycker jag verkligen är superduperskönt :-)
Läs mer