Morgonstund har guld i mun, eller?

Varje morgon här hemma är ett evigt stressande för att hinna få oss själva, samt båda barnen, klara till halv åtta då de ska vara på dagis.

I morse var det lite värre än vanligt.

Kl 6.30 - Mitt mobilalarm ringer och jag går upp och gör mig i ordning lite snabbt. Otroligt nog har inte lilla M vaknat än (hon vaknar gärna vid sextiden många morgnar). Hon har alltså sovit i ett sträck ända sen klockan tre (och sen klockan ett innan dess)...
Kl 6.50 - Jag puffar på J och säger att han kan väl vara smart och klä sig innan barnen vaknar så vi är redo båda två att ta hand om morgontrötta, och oftast, tjuriga småtjejer.
Kl 7.00 - J går upp. Barnen har fortfarande inte vaknat än och helst vill jag att de ska vakna av sig själva, deras humör brukar vara lite mer upp än ner då.
Kl 7.05 - Vi väcker M som grymtar lite men sen visar sig från sin charmigaste sida och är sprudlande glad och skrattar högt. (Detta kommer dock snart att gå över...)
Kl. 7.10 - Vi väcker E som blir jättearg och ledsen och vill sova mer. J går ner med M som då vänder helt om och blir tvärilsk samt skriker och kastar sig av och an. Samtidigt släpper J in katten Stina som har varit ute halva natten. M tystnar och "pratar" med Sina men fortsätter sen vara på sitt allra värsta humör. Själv försöker jag trösta och lugna E som fortfarande ligger kvar i sängen.
Kl 7.15 - Jag inser att vi aldrig kommer att hinna till dagis till halv åtta så jag ringer och säger att vi äter frukost hemma idag. Fortsätter att försöka lugna E. Från nedervåningen hör jag hur M blir mer och mer rasande och jag förmodar att hon nu har hamnat i det där stadiet när hon är så arg att hon spänner hela kroppen som en mäla samtidigt som hon drar i sitt hår så hårt att det lossnar. (Jag hoppas verkligen att hon lär sig tygla sitt humör med tiden, hur ska annars tonårsperioden bli för hennes stackars föräldrar...?).
Kl 7.20 - Vad är det Stina (katten har i munnen? Nämen, det är visst en mus. Ojdå, den lever visst. Hoppsan, där tappar Stina musen... Stina lyckas tack och lov fånga den igen och springer ner i köket med den i munnen. E glömmer att hon är trött och ledsen och följer nyfiket med ner.
Kl 7.25 - Efter att musen har lyckats ta sig loss ännu en gång, gömt sig bakom vitrinskåpet och blivit framdragen igen har J lyckats fånga in den och vi släpper ut den. M skriker fortfarande.
Kl 7.30 - Båda barnen får välling och vips så är de som nya igen och vi kan tillsammans sitta vid frukostbordet som värsta Cosbyfamiljen och se lyckliga och harmoniska ut när vi äter ostsmörgås, kokt ägg och dricker oboy.
Puh...