Sorgligt

Jag och J är barnlediga för att kunna måla och bygga på altanen här hemma. Nu ikväll hade vi tänkt äta tacos och se en film men fastnade framför Michael Jacksons minnesceremoni på fyran istället.

Michael Jackson har aldrig varit min största idol men har ändå alltid funnits i bakgrunden på något sätt och jag har tyckt om de flesta av hans låtar. I mitten av 80-talet brukade min bästis Jessica och jag spela in oss själva på band när vi sjöng låtar från Thriller-skivan. Favoriten var The girl is mine där MJ sjunger duett med Paul Mc Cartney. När Bad-skivan kom några år senare innehöll den många låtar som jag tyckte om. Dirty Diana var en av de jag gillade bäst.
1997 följde jag med brorsan till Ullevi och såg den sista konserten som MJ kom att hålla i Sverige och det var en kanonshow (History-turnén). Det var verkligen en världsstjärna som stod där på scenen och när han hade framfört sista låten var det ingen som försökte ropa in honom på några extranummer. Det var en sån pampig avslutning att ingenting hade kunnat överträffa den.

Det var många starka och känslomässiga tal som hölls på minnesceremonin, men det som fick mig att snyfta mest var Brooke Shields när hon citerade Lille Prinsen samt dottern Paris ord. Det kanske är patetiskt att gråta när man inte kände personen i fråga men är man lättrörd så är man.