Bara timmar kvar...


Nu har jag resfeber så det heter duga. Planet till Kroatien går vid sju imorgon bitti men först väntar en natt på Arlandas Rest and Fly dit jag strax är på väg. Jag har hunnit med att resa en hel del i mitt liv (och mer blir det hoppas jag) men det var längesen jag kände mig så här stissig och pirrig som jag gör nu. Kanske beror det på att jag ska åka med tre kompisar och inte med familjen som jag har gjort de senaste åren. Känns nästan som när jag var 17 och skulle åka utomlands för första gången. Då var resmålet Ayna Napa på Cypern och också då med tre tjejkompisar, dock inte samma tre som jag ska åka med nu.
Ha det så bra här hemma, nu måste jag rusa till bussen som ska ta mig till tågstationen!
Ciao!

Kommentarer

Mats Svensson. sa…
Reserapport! (ordverifiering på den här kommentaren var något överraskande "patte")
12 september 2009 kl. 22:50
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så här känns det att bli bränd av en Box Jellyfish

Bild
När jag har letat och läst om kubmaneter/Box Jellyfish har jag sett en mängd otäcka bilder på brännskadade människor, både på de som har överlevt och de som inte har gjort det. De bilderna vill jag bespara er men här är ett ganska långt utdrag ur en berättelse om hur det känns att bli bränd av en Box Jellyfish . Berättaren är en manlig dykare och händelsen utspelade sig i Mauritius för ganska många år sen: "Jag hade en kortärmad våtdräkt, så den enda delen av min kropp som inte var täckt av våtdräkten var mina under armar. Något hade snuddat min kropp och stungit mig med en otrolig chock. Det kändes som att stå barfota på cementgolvet i en ladugård och fatta tag i en elektrisk kabel med handen. Det var en sådan fruktansvärd chockupplevelse. Jag ryggade tillbaka och försökte ta reda på vad det var som bränt mig och var den var medan jag lyste med min undervattensficklampa men jag kunde inte se vad det var. Kanske hade jag stuckit mig på något vid revet. Jag tittade om
Läs mer

Brännmaneter

Bild
Jag kan inte fatta att det snart är dags för vår efterlängtade resa till Thailand. Tyvärr är det ju en del saker som stör glädjen, bland annat de fruktade kubmaneterna som, framför allt, Aftonbladet skriver hur mycket som helst om (även om "dödshajen" från Sharm el sheik just nu toppar rubrikerna över läskiga odjur). Eftersom det i artiklarna låter som det fullkomligt kryllar av livsfarliga brännmaneter i haven runt Thailand så har jag forskat en del på nätet om detta (man får förvisso ta en del som skrivs med en nypa salt men ändå). Jag har samlat några länkar här om någon mer är intresserad av att läsa om detta (oroliga mammor till mig och J kanske...). http://gronabloggar.mpbloggar.se/tag/kubmanet/ (scrolla ner en bit) http://medlem.spray.se/folkblom/venomweb/kubmanet.htm http://www.reseguiden.se/forum/diskussioner/kubmaneter-6937 http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Sa-skyddar-du-dig-mot-giftiga-maneter/ http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/asien/thailan
Läs mer

Sov gott älskade farfar

Bild
Jag och farfar julen 2003 innan han blev sjuk. Det låter kanske hemskt men den farfar jag minns dog för några år sen, inte imorse. Han fick diagnosen alzheimers som gradvis blev sämre och sämre. De (alltför) få gångerna som jag besökte honom på vårdhemmet där han bodde var smärtsamma. För mig. Det var liksom inte han som var där, det var en annan person. Och det smärtade så i hjärtat av att se honom så där. Sittandes. Stirrandes. Liggandes. Han som alltid hade varit så glad och full av skratt och finurligheter. Han lärde mig spela schack. Han trollade. Och han sjöng. Som ung turnerade han med några som hette Tre Larsson. Jag vet inte vilka de var, om de var stora eller ej men för honom var det stort. Han berättade ofta och gärna om händelser från förr. Att det kostade 25 öre att sitta på spottis. Hur duktig han var i brottning och att han var med och tog SM-guld (om jag inte minns helt fel). Jag är glad att han träffade min farmor i början av 70-talet på Nordstiernans restaurang d
Läs mer