Nostalgisk

Nog för att jag är en sommarmänniska men jag gillar ändå hösten. Den får mig att bli nostalgisk och tänka på stora händelser som har hänt de senaste dryga tio åren i mitt liv. Det är något visst med alla färgglada löv, den friska luften, att det börjar bli mörkt och murrigt ute och att man får tända ljus och brasa inomhus (det får man väl på sommaren också men då är det ju inte lika mysigt).

För nio år sen i september började jag dejta J och då visste jag faktiskt inte att han skulle bli far till mina barn. Men så blev det, vilket jag är väldigt glad över. En bättre och roligare pappa finns nog inte (bortsett från min egen pappa förstås :-) ). Båda barnen är dessutom födda på hösten (okt och nov) vilket också bidrar till den nostalgikänsla jag har varje höst.

Om cirka sex timmar för fem år sedan gick vattnet på mig i Gusum hemma hos J:s föräldrar och efter drygt tio timmars väntan med svaga värkar födde jag fram en dotter med hjälp av sugklocka på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Lilla E fyller alltså fem år imorgon och nu vankas kalas i dagarna två. Imorgon kör vi släktkalas och på söndag blir det barnkalas hemma hos oss. Det känns märkligt att hon har blivit så stor. Själv minns jag ju min egen femårsdag, vilka som var på kalaset och några av presenterna jag fick... Undrar om E kommer göra detsamma om 32 år när hon är lika gammal som mig...

Bilden visar E när hon är som allra gladast :-)