Resfeber vs Denguefeber
Surfar runt lite på sidor om Thailand för att läsa på lite om Koh Samui, Koh Phanang och Koh Tao dit vi förmodligen tar oss efter den första veckan i Ban Phe. Råkar börja läsa om denguefeber och plötsligt har jag förvandlats från en längtande blivande resenär till en smått skräckslagen resenär.
För några månader sen, strax innan vi bokade denna resa, var det den livsfarliga kubmaneten som skrämde slag på mig. Enligt de sidor jag läste på då så verkade det som kubmaneten mest höll till på den västra sidan av Thailand och därför tänkte vi denna gång resa runt på den östra sidan istället. Men nu har jag alltså läst på om denguefebern.
Det farliga med att börja läsa om diverse farligheter, sjukdomar och otäckheter är ju att man nästan blir besatt av att fortsätta läsa och skrämma upp sig själv. När jag var gravid lyckades jag självklart läsa allt om både missfall och dödfödslar. När jag tappade håret och fick kala fläckar på skallen trodde jag att jag hade fått en sjukdom där man tappar allt hår på hela kroppen. Och nu kommer alltså hela familjen Carlsson-Collander att drabbas av denguefeber (som det inte går att varken vaccinera sig eller skydda sig mot på annat sätt än med myggmedel och heltäckande kläder - och vem 17 går runt i långärmat i tropisk hetta?). I värsta fall har vi dessutom allihopa redan haft det en gång utan att vi märkte det och då kommer vi att dö, (som man kan göra när man drabbas en andra gång...).
Nej, man kanske skulle ta att stanna hemma istället. Då blir mamma glad (eller hur mamma? ;-) ) Eller också slutar jag läsa om en massa elände och risker och fortsätter läsa på om bra snorkling/dykning, långgrunda sandstränder och vackra solnedgångar och inser att det är farligt här hemma också med trafikolyckor, borrelia och personrån. För att inte tala om svininfluensan, den gör säkert come back här hemma medan vi plaskar omkring i turkosfärgat vatten.
PS. Min rädsla för otäcka odjur utomlands bottnar lite i att jag på senaste Thailandresan lyckades trampa på en rocka (förmodligen, för jag hann aldrig se den) och fick åka till "sjukhus", få spruta innehållandes nånting som får smärtan man känner när man föder barn att blekna vid jämförelse...
Lite om den händelsen finns att läsa om här.
För några månader sen, strax innan vi bokade denna resa, var det den livsfarliga kubmaneten som skrämde slag på mig. Enligt de sidor jag läste på då så verkade det som kubmaneten mest höll till på den västra sidan av Thailand och därför tänkte vi denna gång resa runt på den östra sidan istället. Men nu har jag alltså läst på om denguefebern.
Det farliga med att börja läsa om diverse farligheter, sjukdomar och otäckheter är ju att man nästan blir besatt av att fortsätta läsa och skrämma upp sig själv. När jag var gravid lyckades jag självklart läsa allt om både missfall och dödfödslar. När jag tappade håret och fick kala fläckar på skallen trodde jag att jag hade fått en sjukdom där man tappar allt hår på hela kroppen. Och nu kommer alltså hela familjen Carlsson-Collander att drabbas av denguefeber (som det inte går att varken vaccinera sig eller skydda sig mot på annat sätt än med myggmedel och heltäckande kläder - och vem 17 går runt i långärmat i tropisk hetta?). I värsta fall har vi dessutom allihopa redan haft det en gång utan att vi märkte det och då kommer vi att dö, (som man kan göra när man drabbas en andra gång...).
Nej, man kanske skulle ta att stanna hemma istället. Då blir mamma glad (eller hur mamma? ;-) ) Eller också slutar jag läsa om en massa elände och risker och fortsätter läsa på om bra snorkling/dykning, långgrunda sandstränder och vackra solnedgångar och inser att det är farligt här hemma också med trafikolyckor, borrelia och personrån. För att inte tala om svininfluensan, den gör säkert come back här hemma medan vi plaskar omkring i turkosfärgat vatten.
PS. Min rädsla för otäcka odjur utomlands bottnar lite i att jag på senaste Thailandresan lyckades trampa på en rocka (förmodligen, för jag hann aldrig se den) och fick åka till "sjukhus", få spruta innehållandes nånting som får smärtan man känner när man föder barn att blekna vid jämförelse...
Lite om den händelsen finns att läsa om här.
Kommentarer