Bajsblöjor, kriser och att bli oövervinnerlig

2004. Året innan jag blev gravid för första gången och året då jag på allvar upptäckte tjusningen med att dyka. Ett av mina mål 2012 är att börja bubbla regelbundet under ytan igen.

I flera år har allt liksom bara rullat på i mitt liv och mitt största fokus har varit på att bara vara mamma och "familjekoordinator" och jag har väl delvis "glömt bort" mig själv. Men efter att ha varit bulle-i-ugnen-tjock två gånger, bytt oändligt många bajsblöjor, skrikit opedagogiskt till små trotsmonster samt glömt bort hur det känns att sova hela natten så känns det plötsligt som att jag har vaknat upp ur denna småbarns-mamma-koma. Plötsligt har jag börjat fundera på vad JAG vill med mitt liv, och för första gången på flera år har jag nu satt upp mål med sånt JAG vill uppnå under framför allt det här året.

Ni som följer bloggen har väl märkt att jag inte har varit på topp de senaste sju månaderna, vilket beror på lite olika omständigheter som jag inte vill gå in på här. Men jag har förstått att vad jag går igenom inte är unikt på något sätt. Det är till och med ganska vanligt att många hamnar just här när barnen börjar bli större och man får mer tid att börja fundera över saker och ting. Lite klyschigt kan man väl kalla det för 40-årskris, vad vet jag, även om jag har ett tag (jääättelääänge ;) ) kvar dit.

Hur som helst, inget ont som inte har något gott med sig och nu börjar det faktiskt kännas så smått som att jag börjar se "ljuset i tunneln" (vilket fånigt uttryck egentligen, hmm, nåja) igen. Det sägs ju dessutom att det som inte "dödar en, stärker en" och det ligger kanske någonting i det. Lyckas jag dessutom uppnå mina mål, samt komma ur den här sk krisen vet jag att jag kommer känna mig nästintill oövervinnerlig så "wish me luck"! :)