Jag fixade det!

Så har jag då sprungit mitt första lopp, Vårruset i Västerås, tillsammans med omkring 6 000 andra tjejer. Loppet var visserligen "bara" 5 km, men ändå. När jag började springa förra sommaren tyckte jag att 5 km lät snudd på ouppnåeligt och jag trodde aldrig jag skulle orka springa så långt. Men nu är det ofta just den sträckan jag kör när jag är ute och jag vet att jag fixar det utan problem.

Förr tyckte jag att folk var lite knäppa som frivilligt betalade för att springa olika lopp. Dels för att springa överhuvudtaget, vilket jag då inte förstod vitsen med, och dels för att om man nu nödvändigtvis måste snöra på sig löpardojjor och ge sig ut så kan man väl göra det gratis vart som helst och när som helst.

Idag förstod jag dock tjusningen i det hela och jag ser konstigt nog fram emot att ge mig på Å-varvet som då är en sk kvartsmara, om en dryg månad. Märkte att tävlingsinstinkten väcktes ganska rejält idag och trots att jag kände mig hängig med lätt halsont och huvudvärk så kändes det aldrig aktuellt att börja gå. Hade jag dessutom varit på topp vet jag att jag hade gett mer och gjort en mycket bättre tid än jag brukar på den här sträckan.

Summa summarum är jag skitnöjd och känner mig riktigt stolt över mig själv. Fick verkligen värsta kicken av det här, tjoho! :)