Syskonkärlek

Man brukar ju lite skämtsamt prata om syskonkärlek när barnen bråkar och slåss. Men det gäller ju såklart även när man som syskon bryr sig om varandra. När man börjar skratta åt samma saker utan att någon annan förstår. När man instinktivt känner att man vill skydda sin bror/syster mot dumma barn, bråkande föräldrar eller vad det nu kan vara.

Jag är tacksam att jag har en lillebror som jag fortfarande kan skratta med åt sånt som ingen annan skrattar åt och som jag kan prata om (nästan) allting med, som jag vet finns där om jag behöver honom. Däremot bråkar vi aldrig längre (men det kanske vänder nu när vi har börjat nätspela schack, eller vad säger du Johan? Tur vi inte kan kasta pjäserna på varandra som förr ;) ).

Jag är även tacksam att jag har fått två små tjejer som redan har fått en så tät kontakt med varandra samt skrattar så de kiknar åt sådant jag inte förstår. Och när de gör små hyss, som på bilden här ovan när de stal undangömt godis ur köksskåpet, blir jag riktigt lycklig inombords och kan inte låta bli att skratta jag också.

När livet känns dystert av olika anledningar så är det då man verkligen måste försöka komma ihåg vad som är viktigt och betyder något.

Ha en fortsatt fin lördag ni som läser detta! <3