Rastlös

Skitväder ute, sjuka barn inne och jag börjar snart klättra på väggarna. Lyckades i alla fall sitta och mysa i soffan med tjejerna, äta glass och titta på Emil utan problem en liten stund. Det är ju bra. Men nu är jag så rastlös att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Läste nyss ett reportage i LevaPS! om en tjej vid namn Annelie Pompe som gjorde mig så himla uppe i varv. Hon har bestigit två av världens högsta berg (målet är att bestiga det högsta berget på varje kontinent), har världsrekord i fridykning (126 meter ner i Röda havet) och är just nu i full färd med att bestiga Mount Denali i centrala Alaska.

Här är för övrigt ett häftigt filmklipp med en fridykare som ni måste se. Så coolt!

Jag vill också! Inte bestiga de högsta bergen i världen, eller fridyka hundra meter ner i det blå kanske men jag känner att jag vill göra något, visa mig själv att jag är bra på något, att jag kan mer än jag vet om. Om det nu blir milen och Å-varvet, dykresan till Röda havet med folk jag inte känner eller något helt annat som får mig att upptäcka mina egna dolda sidor, det vet jag inte. Men i år ska jag verkligen ta mig för en himla massa jag aldrig har gjort.
Så det så. :)