Kärlek, död och tårar

E: "Mamma, jag gav Moa lite av mina pengar för jag hade så fullt i min spargris."
M: "Ja, och det var alldeles tomt i min så jag fick lite av Ebba."
Jag: "Men Ebbisgumman då, vad snällt av dig!"
E: "Mmm, men hon behöver inte göra nåt snällt tillbaks. Inte idag i alla fall".

Vad det värmer när de är så snälla och fina mot varandra.

Igår var Ebba sjuk med hög feber och låg i soffan hela dagen och var sig inte alls lik. Vid två tillfällen när jag satt och baddade Ebbas panna med en kall handduk, började det plötsligt rinna tårar nerför Moas kind när hon kollade på tv:n. Jag trodde det var nåt sorgligt som visades (hon är lite lättrörd lilla Mois) men hon sa att det bara kom tårar ändå så jag kramade henne lite och tänkte inte mer på det. När det sen blev dags att sova började hon gråta hjärtskärande (på ett helt annat sätt än jag sett förut) och var alldeles otröstlig och somnade inte förrän jag la mig bredvid henne. Hon frågade även en del om döden och vart man tar vägen när man dör... Otroligt lätt fråga att svara på... hm... Jag svarade att jag inte vet, att ingen vet, men att jag tror att man mellanlandar i himlen och sen föds någon annanstans. Hur svarar ni era barn när de frågar om såna saker?

Idag är Ebba mycket bättre och Moa är på ett riktigt soligt humör och man märker hur glad hon är. Jag tror att hon var orolig för Ebba igår och att det var därför hon var så ledsen, lilla gumman. Inte lätt med så mycket känslor och tankar inom sig. I know...