Uppnått mål - fan vad jag är bra! ;)

Mössa och reflexväst på. Nu är det höst på riktigt.

I början av året skrev jag lite om hur jag mådde i min kris och om att jag hade vissa mål jag skulle försöka uppnå. Ett av de målen var att orka springa en mil utan att börja gå. Jag trodde att Åvarvet i juni skulle bli den dag då jag fixade det men så blev det inte och jag kände mig misslyckad trots att jag i alla fall hade tagit mig runt hela sträckan.

Men nu ikväll klarade jag det! Jag hade en halvtimme innan tryckt i mig en skål med glass och chokladsås samt en kopp kaffe och hade egentligen ingen lust alls att ge mig ut i höstmörkret men tänkte att jag kunde ju springa runt tre kilometer i alla fall, bättre än inget och det är så skönt efteråt.

När jag hade sprungit de tre kilometrarna kände jag att jag hade mer att ge. Dessutom peppades jag lite av Simone och att hon någon timme tidigare hade sprungit sju kilometer och då ville jag ju inte vara sämre. När så ytterligare fyra kilometer var avklarade tänkte jag att det var ju inte så långt kvar till en mil plus att det gick så himla lätt och var så skönt att bara springa i takt till musiken och släppa alla tankar. Sista kilometern när jag förstod att jag skulle klara det log jag för mig själv och känslan när jag sprang in på uppfarten och Runkeeper visade på en mil och tiden 1,07 var så himla skön!

Är så stolt över mig själv och nu känns det som jag har tagit revansch på det misslyckade Åvarvet och jag vet att jag fixar mer än jag tror.

Dagens repeatlåt:


Dagens nervarvningslåt: