I huvudet på Loppan

Usch, kan inte sova. Tänker bara på de två killarna som drunknade i kalkbrottet utanför Barva idag . Tänker även på den stackars flickvännen som befann sig uppe på isen och på övriga anhöriga som med all säkerhet inte heller kan sova :( De båda killarna var sk fridykare, dvs man dyker ner under ytan med endast ett enda andetag i lungorna och utan dykutrustning. Det är en helt annan typ av dykning än det jag håller på med och som jag inte riktigt har förstått tjusningen med. Det jag gillar med att vara under ytan är ju att få vara där ett tag, inte bara ner i några minuter och sen upp igen. I mitt förra inlägg skrev jag om Annelie Pompe . Hon ska, om en dryg månad, göra ett världsrekordförsök i just fridykning. Det känns väldigt ironiskt, eller vad man ska säga, att det blev just idag jag som skrev om henne här på bloggen. Bara timmar innan denna tragiska händelse... Just nu utbildar jag mig till Rescue Diver och har hunnit plugga en del inför kommande prov och de räddningsövnin...

Annelie Pompe. Få människor inspirerar mig så mycket som denna fantastiska kvinna. Hon får mig att se livet från en annan synvikel och inspirerar mig till att våga tro på mig själv. Och ändå har jag aldrig träffat henne. Märkligt. Gå gärna in och läs på hennes blogg . Hon är dessutom en riktigt duktig fotograf och har många fina bilder från både över och under ytan. Här nedan är en intervju med henne. Visst blir man positivt smittad av hennes syn på livet och hennes glada sätt?

Håller på och rensar bland en massa gamla grejer nere i källaren men kom av mig när jag hittade mina gamla dagböcker. Jag har alltid gillat att skriva och ett tag när jag var liten fick jag för mig att jag skulle bli författare när jag blev stor (ville även bli konstnär och brevbärare :)) och utöver dagböckerna skrev jag även små berättelser, oftast om prinsessor eller barnhemsbarn. När jag blev lite äldre, runt nio-tio, startade jag en tidning som hette Marsvinssons tillsammans med brorsan. Vi tvingade på diverse släktingar att köpa prenumerationer på denna tidning som innehöll allt från egenritade serier (om familjen Marsvinssons) till urklippta idolbilder från Okej. Tror en veckoprenumeration kostade 25 öre och för det fick man väldigt mycket innehåll :) När jag blev runt tolv-tretton år hade jag lagt tidningskarriären på hyllan och började skriva dagbok igen på allvar och fick ur mig alla slags känslor på det viset. Var jag väldigt deppig och olyckligt kär, satte jag på ett ...