I huvudet på Loppan

2004. Året innan jag blev gravid för första gången och året då jag på allvar upptäckte tjusningen med att dyka. Ett av mina mål 2012 är att börja bubbla regelbundet under ytan igen. I flera år har allt liksom bara rullat på i mitt liv och mitt största fokus har varit på att bara vara mamma och "familjekoordinator" och jag har väl delvis "glömt bort" mig själv. Men efter att ha varit bulle-i-ugnen-tjock två gånger, bytt oändligt många bajsblöjor, skrikit opedagogiskt till små trotsmonster samt glömt bort hur det känns att sova hela natten så känns det plötsligt som att jag har vaknat upp ur denna småbarns-mamma-koma. Plötsligt har jag börjat fundera på vad JAG vill med mitt liv, och för första gången på flera år har jag nu satt upp mål med sånt JAG vill uppnå under framför allt det här året. Ni som följer bloggen har väl märkt att jag inte har varit på topp de senaste sju månaderna, vilket beror på lite olika omständigheter som jag inte vill gå in på här. Men ja...

Äkta män, sambosar, killar etc i all ära (om man har en) men det finns inget som slår en riktig vän (även om nu ens livskamrat också kan vara en sådan såklart). Det finns nåt gammalt talesätt som säger "En äkta vän är en som vet allt om dig men ändå tycker om dig" och det är så klokt sagt och så sant. Jag har flera såna vänner och tre av dem träffar jag varannan vecka då vi har våra sk "kortspelskvällar" som jag säkert har skrivit om förut. De här kvällarna är bland de bästa jag vet för oavsett hur låg man känner sig så är det omöjligt att fortsätta deppa när man är med dem. Vi avhandlar det ena suspekta ämnet efter det andra och vi skrattar så vi kiknar samtidigt som vi pratar så mycket att vi hela tiden glömmer bort vems tur det är att spela. Ikväll var inget undantag och jag känner att jag nästan har lite träningsvärk i skrattmusklerna :) Tack alla fina vänner för att ni finns!

Mitt minsta lilla troll har varit så gosig sen vi kom hem och jag får hur mycket pussar och kramar som helst där vi sitter i soffan och kollar på Bolibompa. "Men hjärtat, att jag får så mycket kramar av dig just idag?" säger jag undrande, för så här överöst med kärlek brukar jag inte bli även om det råkar vara en fredagsmyskväll med både pizza och annat gottgott. "Det är för att jag tycker du är snäll och fin, mamma" svarar hon och ger mig en stor pizzakladdig puss mitt på munnen. Det är kärlek det och jag blir som vanligt lika rörd och får glädjetårar i ögonen.