I huvudet på Loppan

Ja, det är många av er som säger så till mig. Några ser nästan förskräckta ut och tror att jag har drabbats av värsta ålderskrisen medan andra blir nyfikna och frågar hur det är, om det är svårt och läskigt etc. Men jag har, sen jag gick grundkursen september 2003, alltid tyckt att det har varit kul med dykning. Advanced-kursen gick jag i Filippinerna februari året efter och sen blev det ganska mycket dykning hela det året. I januari 2005 bokade jag in mig på en iskurs men fick avboka den då jag blev gravid (men som jag tog revansch på tidigare i år). Så efter det blev det inte så mycket dykning på flera år eftersom jag även 2007 blev gravid, och åren därefter kom att innehålla en hel del andra prioriteringar. Men nu finns plötsligt tiden där igen och jag kan satsa helhjärtat på att få andas luft under vattenytan, i alla fall mer än förut. Och jag mår så otroligt bra av det, det är skitkul och jag lär mig mer och mer och känner hur jag växer både som människa och som dykare. Här fin...

Förra veckan drog mamma, jag och tjejerna iväg till Cypern och Fig Tree Bay. För första gången på många år blev det en ren charterresa med namnskyltsburna reseledare, transfer till och från hotellet, barnklubb med minidisco och levande stora mjukisdjur. Även de obligatoriska applåderna när piloten landade planet ingick (vilket jag aldrig har förstått, det är aldrig nån som klappar händerna när jag gör mitt jobb?). Men även fast jag föredrar backpacker-stuket när jag reser så måste jag erkänna att det var riktigt skönt att ha det så ordnat för en gång skull. Veckan bjöd på kanonväder och det blev mycket badande, solande och glassätande. Jag lyckades även med att göra tre dyk, varav ett av dem blev mitt nummer 100 (mer om det i ett annat inlägg när jag har orkat ta fram lite bilder därifrån samt sätta ihop en film). Tack mamma för denna fina vecka! Både jag och tjejerna är mycket nöjda! Här är ett gäng bilder från vår härliga vecka: Badsugna. Försöker få lite färg. B...

Usch, kan inte sova. Tänker bara på de två killarna som drunknade i kalkbrottet utanför Barva idag . Tänker även på den stackars flickvännen som befann sig uppe på isen och på övriga anhöriga som med all säkerhet inte heller kan sova :( De båda killarna var sk fridykare, dvs man dyker ner under ytan med endast ett enda andetag i lungorna och utan dykutrustning. Det är en helt annan typ av dykning än det jag håller på med och som jag inte riktigt har förstått tjusningen med. Det jag gillar med att vara under ytan är ju att få vara där ett tag, inte bara ner i några minuter och sen upp igen. I mitt förra inlägg skrev jag om Annelie Pompe . Hon ska, om en dryg månad, göra ett världsrekordförsök i just fridykning. Det känns väldigt ironiskt, eller vad man ska säga, att det blev just idag jag som skrev om henne här på bloggen. Bara timmar innan denna tragiska händelse... Just nu utbildar jag mig till Rescue Diver och har hunnit plugga en del inför kommande prov och de räddningsövnin...

Annelie Pompe. Få människor inspirerar mig så mycket som denna fantastiska kvinna. Hon får mig att se livet från en annan synvikel och inspirerar mig till att våga tro på mig själv. Och ändå har jag aldrig träffat henne. Märkligt. Gå gärna in och läs på hennes blogg . Hon är dessutom en riktigt duktig fotograf och har många fina bilder från både över och under ytan. Här nedan är en intervju med henne. Visst blir man positivt smittad av hennes syn på livet och hennes glada sätt?

Håller på och rensar bland en massa gamla grejer nere i källaren men kom av mig när jag hittade mina gamla dagböcker. Jag har alltid gillat att skriva och ett tag när jag var liten fick jag för mig att jag skulle bli författare när jag blev stor (ville även bli konstnär och brevbärare :)) och utöver dagböckerna skrev jag även små berättelser, oftast om prinsessor eller barnhemsbarn. När jag blev lite äldre, runt nio-tio, startade jag en tidning som hette Marsvinssons tillsammans med brorsan. Vi tvingade på diverse släktingar att köpa prenumerationer på denna tidning som innehöll allt från egenritade serier (om familjen Marsvinssons) till urklippta idolbilder från Okej. Tror en veckoprenumeration kostade 25 öre och för det fick man väldigt mycket innehåll :) När jag blev runt tolv-tretton år hade jag lagt tidningskarriären på hyllan och började skriva dagbok igen på allvar och fick ur mig alla slags känslor på det viset. Var jag väldigt deppig och olyckligt kär, satte jag på ett ...

...att få mig att le och må bra. Dyket i Eskilstunaån i förmiddags bidrog till att jag har känt mig glad och upprymd hela dagen, så himla härligt! Dagens dykplats tog endast knappa tio minuter att ta sig till (för mig) och det är jag inte van vid. Närmsta ställe jag har vart på för att dyka är nog Magsjön som ligger utanför Strängnäs. Och Eskilstunaån är ju inte direkt känd för att vara något vatten man gärna dyker i så det är kanske inte så konstigt att jag inte har dykt där förut. Sikten brukar vara max fyra-fem decimeter, men just nu är den väldigt "klar" med en sikt på runt tre meter så jag, Patrik och Tony begav oss dit för att se vad det är för skrot som ligger gömt där på botten. Vi gick i nära Fors kyrka och strax under tågbron, mittemot Café Sylvia, och simmade uppåt mot gamla Konstmuseet en bit men när det blev för strömt simmade vi tvärs över mot Hertig Karls gränd ungefär och sen ner tillbaka mot bron. Vad såg vi då? Jo, rostiga cyklar, gamla skor, telefone...

Är inne i en svacka (igen... börjar tyvärr bli en vana) och längtar efter att få göra roliga saker. Att aktivera sig är ju bra medicin mot det mesta men senaste tiden har det varit halvdåligt med aktiviteter, mycket beroende på att jag har varit sjuk. Men nu börjar äntligen hostan och förkylningen ge med sig och jag har börjat träna så smått. Förhoppningsvis kan det framöver bli lite dykning också. Surfade runt lite på EDC:s sida och tittade på bilderna från kursen och insåg att jag längtar enormt efter att dra på mig alla dykgrejer och plumsa i någonstans. Att traska omkring upp och ner på isen var häftigt! En av övningarna bestod i att ta sig fram med täckt mask enbart med hjälp av linan. Inte mycket hud kvar som kan frysa. Ibland är det bra att ha ett litet ansikte. Glada isdykare.