I huvudet på Loppan

Igår hade cirkusen kommit till Skogstorp så vi traskade/cyklade dit hela familjen och hälsade på kameler och hästar, köpte lotter och gick omkring på området och beundrade det "stoora" cirkustältet från utsidan. Sen åkte vi hem. Eller rättare sagt, jag cyklade vidare till dagis där det var styrelsemöte och J gick hem och nattade tjejerna. Det kändes lite taskigt att vi inte kollade in själva föreställningen men det verkade inte ha spelat någon roll för E som sjöng om "Kalle Kamel" och lekte lottstånd resten av kvällen tills det blev dags att sova. Billigt blev det också. Två lotter (a la fiskdamm) med vinst varje gång samt en festis för totalt 75:- istället för dryga 600:- som enbart inträdet för oss fyra skulle ha kostat. Ett bra spartips i dessa lågkonjunkturtider med andra ord.

Natten till idag vaknade M en gång så hoppet om att hon nu har börjat sova lite bättre finns kvar. Inatt ska de (och även jag) sova hos sin mormor och där brukar de sova bra så det är bara att hoppas. J är borta på någon träff med Svenskt Skolfoto som han jobbar för ibland och jag ska till Stockholm och lyssna på en föreläsning som 4good håller i. Jag åker tillsammans med några tjejer från Reklamateljén på EK som är jättegoa så det ska bli supertrevligt.

I natt sov lilla M hela natten och då menar jag verkligen HELA natten, från åtta-halv nio till sju i morse då vi väckte henne. Det är ju helt otroligt! Har det äntligen vänt? Visserligen kom jag hem strax innan fyra natten till igår, gick upp tidigt och höll igång hela dagen så jag var helt slut och har sovit jättehårt, men ändå. När M sätter igång och skriker det allra värsta hon kan så hörs det kan jag lova så det borde både J och jag ha vaknat av i så fall. Jag törs knappt tänka det, men tänk om... tänk om det äntligen har vänt!

Jag går i Malins fotspår och tar de fem första meningarna som dyker upp när jag googlar på mitt namn + är: Lotta är nyfiken på Björn Helberg Lotta är sig lik Lotta är gaaaalen Lotta är en mycket snäll goja Lotta är på G Ett lite småkul tidsfördriv... :-)

Varje morgon här hemma är ett evigt stressande för att hinna få oss själva, samt båda barnen, klara till halv åtta då de ska vara på dagis. I morse var det lite värre än vanligt. Kl 6.30 - Mitt mobilalarm ringer och jag går upp och gör mig i ordning lite snabbt. Otroligt nog har inte lilla M vaknat än (hon vaknar gärna vid sextiden många morgnar). Hon har alltså sovit i ett sträck ända sen klockan tre (och sen klockan ett innan dess)... Kl 6.50 - Jag puffar på J och säger att han kan väl vara smart och klä sig innan barnen vaknar så vi är redo båda två att ta hand om morgontrötta, och oftast, tjuriga småtjejer. Kl 7.00 - J går upp. Barnen har fortfarande inte vaknat än och helst vill jag att de ska vakna av sig själva, deras humör brukar vara lite mer upp än ner då. Kl 7.05 - Vi väcker M som grymtar lite men sen visar sig från sin charmigaste sida och är sprudlande glad och skrattar högt. (Detta kommer dock snart att gå över...) Kl. 7.10 - Vi väcker E som blir jättearg och ledsen och v...

Tänk vad lite ledighet och vistelse på hemmaplan med sina älsklingar kan göra; när jag kom till jobbet i morse kändes allt helt okej. Den skumma hudrodnaden i nyllet är borta, det går lättare att andas och jag tog mig till och med tid till att förmiddagsfika med de andra i dag. Visst, det är fortfarande mycket att göra med turistguidesproduktioner hit och dit, men det är inte hysteriskt så just nu är jag så där vanligt stressad som jag brukar vara, och som dessutom bidrar till att jag blir mer effektiv. Idag jobbade jag i och för sig bara halvdag fram till lunch och fortsatte sedan med att jobba på vårt dagis på eftermiddagen. Kanske är den mjukstarten som gör att jag just nu mår så himla toppen. Får hoppas att det håller i sig... :-)

Även om jag ibland blir så himla förb... på mina små gosistjejer så älskar jag dem så mycket att det gör alldeles ont i kroppen. Visst ser de goa och glada ut på bilden? Synd att de inte alltid är på det humöret...

Tack S, du vet vad jag (och du) behöver :-)

Som jag skrev i förra inlägget så är det mycket jobb för min del just nu. Det har varit så pass mycket att jag nästan har nuddat den ökända väggen med näsan... inte bra. Min kropp verkar dessutom reagera med en massa varningssignaler som jag kanske skulle börja ta på allvar. Det fläckvisa håravfallet som jag drabbades av i höstas stannade ju av men nu har jag, bortsett från att det känns tungt att andas nästan hela tiden, även fått någon slags rodnad i ansiktet. Det känns som jag har vistats för mycket i solen och att huden liksom bubblar därunder... skumt. Det bränner och kliar så smått och för att göra det hela ännu mer konstigt så har huden blivit väldigt torr så det ser ut som jag flagar på hakan. Detta fenomen dök upp från ingenstans och utan att jag har stuckit ut huvudet i dagsljus (bortsett från till och från jobbet och därmed har jag inte utsatt mig själv för några elaka ultravioletta strålar). Jag vet att allt förmodligen har sin orsak i att jag den här månaden har hur mycket...