I huvudet på Loppan

För lite mer än ett år sen skrev jag om att jag ville ha nya tapeter till sovrummet och att jag hade hittat de jag vill ha. Problemet är bara att jag vill ha blå tapeter men just den här modellen finns bara i andra färger. Idag tog jag med mig lilla M och åkte till Colorama där jag fick hjälp av en trevlig tjej att kolla lite prover. Fastnade då för den ni ser på bilden och är nu i valet och kvalet om vi ska välja den eller den jag först ville ha fast då i vitt . Men vi är ju två om detta så vi får se vad J tycker. Vore så roligt att få göra i ordning ordentligt i sovrummet då jag har retat mig på de gula tapeterna som sitter där sen vi flyttade in för sex år sen...

Jag minns när vi köpte den allra första barnvagnen. Jag var i sjunde månaden nånting och vi åkte ut till Ärla för att kolla på en begagnad Teutonia. "Ni kan provköra den om ni vill" sa säljaren och vi tittade på varann och började nästan garva. Provköra en barnvagn? Vi gick väl ett litet varv runt deras hus med den militärgröna vagnen och hade ingen aning om hur det skulle kännas att köra en barnvagn. Men vi tyckte den såg bra ut så vi köpte den för en billig(?) peng. Sedan dess har vi avverkat ett gäng vagnar, mest beroende på att jag utvecklade någon slags vagnsfetischism och när jag ser alla dessa nya små och smidiga vagnar runtomkring mig på stan så rycker det i vagntarmen. Nu har tjejerna blivit så stora så någon ny vagn lär inte inhandlas så jag får nöja mig med de vi har kvar; en svart sulky med sufflett och liggläge, en ljusblå väldigt enkel paraplysulky samt en gammal hederlig rejäl Emmaljungasulky a la 80-tal som står hos J:s föräldrar i Gusum. Här följer ett lite...

J somnade när han skulle natta tjejerna så jag passar på att njuta lite av lugnet i min ensamhet ute på altanen med lite tidningar och ett gäng räkor. Vattenglaset kanske borde ha bytts ut mot ett vinglas men det blev lite för mycket rosé igår kväll så jag var inte så sugen idag. Dagen idag har varit underbar med bl a badtunnebad samt goda vänner på besök. Ser fram emot fler såna dagar i sommar!

Sitter här på jobbet rastlös och otålig och väntar på en pc där jag ska lägga in diverse bilder, från Eskilstuna Marknadsföring , i ett bildspel som sen ska sättas upp i expo i Parken Zoo (där toaletterna och roboten är i rummet bredvid butiken vid entrén). Jag har även satt ihop en del av de stora skyltar (bl a Ea kommun och Ea Marknadsföring) som sitter på väggen där men nu är det alltså bara det här bildspelet kvar innan jag kan andas ut och gå på en efterlängtad och välbehövlig semester. Har fått löfte om att datorn ska levereras nu på morgonen så jag hoppas den kommer snart.

Igår hade jag och J tajmat in oss samtidigt på Blodcentralen. Det var riktigt mysigt att få fika ihop med lite smörgås och saft efteråt :-) Jag fick veta att J har en blodgrupp (0-) som gör att han bara kan ta emot blod av samma typ men att hans blod kan ges till vem som helst. Det känns ju sådär bra att han bara kan ta emot blod från sin egen blodgrupp med tanke på alla farliga aktiviteter han håller på med. Tänk om det skulle hända något och "blodbanken" med hans blod skulle vara slut, vad händer då? Därför vill jag uppmuntra er som inte lämnar blod att börja göra det. Dessutom är det inte bara J som kan råka illa ut, det finns ju massor av folk som råkar ut för olyckor eller har blodsjukdomar. Så gå in här och anmäl dig som blodgivare nu! Själv fick jag en nål med en bloddroppe på sist jag lämnade blod, som tack för att jag har varit blodgivare i 15 år.

Med anledning av Jobbigt 2 har jag nu varit ut och sprungit en sväng. Jag lyckades springa hela 20 minuter utan att stanna och det är stort av en som mig som inte har något tålamod när det gäller löpning. Vid minsta lilla motstånd brukar jag stanna. Eller brukar och brukar... minns inte när jag sist gav det här med löpning en chans men jag tror det var precis innan jag träffade J, dvs för dryga nio år sen... Men men inte en dag för sent. Nu återstår att jag fortsätter på denna hurtiga bana. Mitt mål är att springa en gång i veckan till att börja med. Om jag nu kommer kunna röra mig något mer...

Jag hade precis hämtat mig från fredagens tuffa uppgift och började så sakteliga förtränga det hemska sångresultatet när det var dags för stor 30-årsfest i Gusum (95-100 gäster). J och jag var verkligen på topp. Det var längesen jag hade så kul och vi dansade hur mycket som helst och skrattade en hel del tillsammans. Det ihop med lite alkohol gjorde att jag för en gång skulle kände mig sådär fin (det där uttrycket sup dig snygg stämde bra in denna kväll ;-) ) som man kan göra ibland när man är nöjd med både hår och klädval (ni tjejer vet kanske hur jag menar). Då kommer det fram en tjej och är sådär supertrevlig och säger att jag och J ser så lyckliga och kära ut, och att jag har sån fin mage och undrar när det är dags... Mage? Tack för den! "Det är ingen sån mage... det är en sån där eftergravid mage" stammar jag fram och försöker hålla god min (nu är det i och för sig två och ett halvt år sen jag klämde ut unge nummer två så det är en sanning med modifikation). Tjejen för...