I huvudet på Loppan

Mössa och reflexväst på. Nu är det höst på riktigt. I början av året skrev jag lite om hur jag mådde i min kris och om att jag hade vissa mål jag skulle försöka uppnå. Ett av de målen var att orka springa en mil utan att börja gå. Jag trodde att Åvarvet i juni skulle bli den dag då jag fixade det men så blev det inte och jag kände mig misslyckad trots att jag i alla fall hade tagit mig runt hela sträckan. Men nu ikväll klarade jag det! Jag hade en halvtimme innan tryckt i mig en skål med glass och chokladsås samt en kopp kaffe och hade egentligen ingen lust alls att ge mig ut i höstmörkret men tänkte att jag kunde ju springa runt tre kilometer i alla fall, bättre än inget och det är så skönt efteråt. När jag hade sprungit de tre kilometrarna kände jag att jag hade mer att ge. Dessutom peppades jag lite av Simone och att hon någon timme tidigare hade sprungit sju kilometer och då ville jag ju inte vara sämre. När så ytterligare fyra kilometer var avklarade tänkte jag att det ...

Yogapositionerna kon, katten och barnet. Tänkte bara berätta lite kort hur yogapasset gick, som jag var på i söndags och som jag skrev om , om det är någon som är nyfiken :) Jag kom iväg alltför sent hemifrån och var både skitstressad och förbannad när jag körde iväg med min lilla lådbil, så jag hade inte direkt frid i sinnet om man säger så. Hade dessutom problem att hitta den lilla gatstumpen där lokalen låg och det gjorde mig självklart ännu mer stressad, ville ju inte komma för sent när det var första gången och allt. Men så fort jag kom in i den harmoniska miljön med dämpad belysning och lugn musik kom jag ner i varv. Själva passet var väldigt lugnt i jämförelse med andra yogapass jag har gått på. Med lugnt menar jag att det var mer meditativt än jag varit med om och man satt längre i samma positioner och fokuserade på sin andning. Jag är, som jag har beskrivit tidigare, väldigt rastlös av mig och när hon vid nåt tillfälle sa att nu kommer vi sitta så här i fem minuter tä...

Nu har jag testat den där appen "mindfulness" några gånger men jag somnar varje gång när jag ligger ner och sitter jag så blir jag för rastlös och börjar bara tänka på annat. Så ikväll har jag lovat en jobbarkompis att följa med och testa yoga. Hon har gått i många år och har "tjatat" på mig flera gånger att jag borde följa med men det är ju det där med att få tiden att räcka till till allt man vill göra... Jag har tidigare testat gravidyoga samt mamma-/baby-yoga men idag ska jag alltså gå på ett "vanligt" yogapass utan både gravidmage och liten bebis. Eller vanligt och vanligt föresten, det finns ju en himla massa olika varianter som Vinyasa-, hatha- och ashtangayoga m fl. Det jag ska gå på heter "yin/yangyoga i mindfulness" och ska motverka stress i vardagen och det låter ju bra och som något de flesta av oss skulle må bra av. I beskrivningen står det även: "Fokusering på närvaroplatser i kroppen i samklang med andetaget. Utför yang...

Off. Låg. Nere. Så känner man sig ju då och då och idag är jag inte på topp. Jag har märkt att så länge jag sysselsätter mig med olika aktiviteter så mår jag riktigt bra men så kommer det några dagar som är lite lugnare, vilket också är ganska skönt, men därefter kommer ofta en downperiod. Det är väl en slags cykel, ett mönster som jag följer och egentligen är det väl inget fel med det. Det finns väl ingen som går runt och mår skitbra hela tiden. Men när jag blir så här nere att allt bara känns mer eller mindre meningslöst, så är det så himla svårt att komma ihåg att det plötsligt bara blir ljusare igen, för det blir det ju. Kanske till och med redan imorgon. Häromdagen började jag läsa lite om mindfulness: "Mindfulness handlar om att vara närvarande i nuet. För det är i nuet vi lever; det förflutna är förbi och framtiden har ännu inte inträffat. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och...

Höstfeelings. Andra jobbdagen efter semestern och man börjar så smått komma in i vardagen igen... Så här såg min dag ut idag: MORGONEN 04:48 Blir väckt av en jamandes Stina som vill gå ut. Tio minuter INNAN mitt alarm ska sätta igång... Morr... 04:55 Tröttnar på jamandet och går ner för trapporna likt en zombie och släpper ut kattskrället. Släpar mig sen in i duschen. Efter lite sminkning, hårföning och frukost a la vaniljyoghurt med müsli är det dags att väcka småtjejerna. 06:10 E sträcker på sig och lovar att gå upp om en liten stund. Lillmonstret M vaknar på fel sida och är förbannad som få och somnar om när jag går ut ur rummet. (Förstår inte vart det extremt dåliga morgonhumöret kommer ifrån...). 06:30 Båda är äntligen uppe och jag hjälper M med toffsar i håret. Hon vill ha likadana som E, som har vart duktig och gjort sina själv. Råkar säga att hon blir lite lik Pippi med toffsarna men då får jag onda ögat och jag inser att det är bäst att hålla tyst. D...

E: "Mamma, jag gav Moa lite av mina pengar för jag hade så fullt i min spargris." M: "Ja, och det var alldeles tomt i min så jag fick lite av Ebba." Jag: "Men Ebbisgumman då, vad snällt av dig!" E: "Mmm, men hon behöver inte göra nåt snällt tillbaks. Inte idag i alla fall". Vad det värmer när de är så snälla och fina mot varandra. Igår var Ebba sjuk med hög feber och låg i soffan hela dagen och var sig inte alls lik. Vid två tillfällen när jag satt och baddade Ebbas panna med en kall handduk, började det plötsligt rinna tårar nerför Moas kind när hon kollade på tv:n. Jag trodde det var nåt sorgligt som visades (hon är lite lättrörd lilla Mois) men hon sa att det bara kom tårar ändå så jag kramade henne lite och tänkte inte mer på det. När det sen blev dags att sova började hon gråta hjärtskärande (på ett helt annat sätt än jag sett förut) och var alldeles otröstlig och somnade inte förrän jag la mig bredvid henne. Hon frågade även en del...

Om två månader får jag dyka med firrar som denna :) Sitter och bläddrar fram och tillbaka i almanackan för att hitta tid till att dyka. Är så himla dyksugen och jag vill verkligen hinna med lite dyk här hemma innan det är dags för min efterlängtade resa (och medan det fortfarande inte är för kallt att dyka med våtdräkt). Hade jag bara nån att dyka med så kunde jag ju dra iväg ett par kvällar efter jobbet men de få dykare jag känner har av olika anledningar ingen möjlighet att följa med mig. Så då återstår utfärderna med EDC som oftast bara kör nån dag på helgen och onsdagskvällar då och då och det är svårt att tajma in det i min almanacka... (hmm... och så var det det där med i-landsproblem igen...) Såg nu att de har lagt ut bilder från den kvällen jag var med till Magsjön och simmade bland abborrbebisar i vassen samt letade efter stackars Cykel-Sören som nog har sett sina bästa dagar. Bilderna hittar du  här . Ang resan så börjar jag bli lite pirrig trots att det är hela ...